tisdag 31 mars 2009

Fråga:

Ska jag lägga den ratade kycklingen i hushållssoporna eller glasåtervinningen?

måndag 30 mars 2009

Tiden



Min morfar Olaus hade tretton syskon. Nu är de bara två kvar. Och faster A lever på övertid. Farbror L (på bilden med Age) säger förundrad "och je som had spanskan, je e kvâr". Han fyllde 90 förra våren, och hans fru är lika gammal. De är vid sina sinnens fulla bruk, men medan frugan är lika härligt bitsk som förr, börjar farbror bli gammal. En gång varje sommar åker vi dit, och varje gång känner jag hur bitterljuvt det är. Där i den avsides byn där som barn jag lekt. Jag antar att det är ett ålderstecken, att det förflutna kan kännas så långt borta, fast lukten av fjöset finns kvar i näsan och känslan av brända sommaraxlar. Och vad händer när de är borta de där sista gamla? Då finns kanske ingen anledning kvar att ta sig dit upp till obygden. Mina barn kommer knappast förstå hur vansinnigt starkt jag känner för de där gamla husen, och hur den där byn liksom drabbar mig varje gång. När morfars syskon alla är borta har en hel generation försvunnit. Och en del av mitt liv. Samtidigt som vi lever vidare. Nya minnen.

söndag 29 mars 2009

Hurra!

Försökte skajjpa med maken men uppkopplingen i Mumbai var inte pålitlig. Det fick bli svindyr mobiltelefon istället. Och då ett glädjebesked: han kommer hem fem dagar tidigare än beräknat. Det bli bra det. Ia vill att pappa ska komma hem. Det sa hon efter jag haft surutbrott på lillebror. Sen tillade hon att hon älskade honom. Och mig också. Fast jag tror att han står högre i kurs just nu, vilket är förståeligt.

Haft besök i helgen av höggravid bästis. Hon nedkom inte. Samt hade positiv inverkan på hushållet. Det tackar vi också för.

fredag 27 mars 2009

Kunskap- bra eller dåligt

Det är bra att veta saker. För mycket information är å andra sidan inte bra. Typ "ont i tån kan vara dödlig nervsjukdom". Det gör folk oroliga. Man söker sin läkare för nageltrång och kräver magnetröntgen av hjärnan.

När vi väntade Ia gick vi i föräldragrupp. Där pratades om förlossningen. Hur vi skulle andas, vad man kunde förvänta sig. Vi fick se en film där barn klämdes ut och det såg ut att göra rätt så ont men sen blev alla glada och tindrade med ögonen. Kejsarsnitt nämndes också. Om barnet låg i säte, eller det blev komplikationer som havandeskapsförgiftning osv. Fortfarande gick detta lugnt till. Ingen anledning till oro.

På sommaren besökte vi vänner, han gjorde sin AT. Vi pratade om läkarserier tror jag, och han surade lite över att alla springer omkring hela tiden innan det ska opereras. Och så blir läkaren alldeles darrig på handen. Inte så bra när det ska skäras i vitala organ. "Det är bara vid urakuta kejsarsnitt som man springer. Då är det bråttom!" Jaha, sa vi, berätta gärna om det. Och han berättade. Om att när beslutet tas, finns ingen tid för information. Man får medicin som stoppar värkarna, och den kan orsaka hjärtklappning och skakningar i kroppen. Man hystas över på en säng på hjul och så rusar personalen iväg. Pappan får rusa lite bäst han vill, det finns ingen tid att förklara, att ta med en kamera. Sen vimlar rummet av människor. Människor för barnets skull och människor för mammans skull. Och sen sövs man. När man vaknar är inte pappan och barnet där. Och man kan ha ont i halsen av intuberingen.

Undersökningar har visat att föräldrar är ungefär likartat nöjda med förlossningar oavsett om de är vaginala eller via snitt. Om det inte handlar om urakut snitt (förr kallat katastrofsnitt)

Det är väldigt ovanligt att det blir så bråttom vid en förlossning.

Så hände det då. Det tjorvade. Och tjorvade. Och till sist sa läkaren: "Nu snittar vi". Fasen vilken fart det blev. Plötsligt låg jag där och frossade på ett bord. "Aha, det är medicinen" minns jag att jag tänkte. Undrar just vad jag hade tänkt om jag inte fått reda på det?

(Enl. uppgift skrek hon som en stucken gris, hade full apgar och var fullt frisk och skitsur)

Förstås så var inte det här nån tummen-upp-upplevelse. Fysiskt sett var det fantastiskt, jag var uppe och smärtfri och gick obehindrat dagen efter. Psykiskt var det sådär. Men inte så illa som det hade varit om jag inte vetat vad som höll på att hända. Jag hann ligga ett litet litet steg före. Annars tror jag att den här upplevelsen hade kunnat vara som en nära-döden-grej.

Vid graviditet två gick vi också i föräldragrupp, fast det inte var första gången. Eftersom vi hade flyttat och ville lära känna folk. Då blev det lite knepigt. Ett helt rum med blivande föräldrar och så bara ett par som redan fött. "Hur var det???" I det läget bör man hålla huvudet kallt. Att jag ville veta alla möjligheter till komplikationer betyder ju inte att alla andra vill det. Och det är dessutom svårt att ge en saklig framställan av händelsen när man själv varit med om det. Det är liksom inte riktigt läge att bre på med "Det var tamejfan den värsta upplevelsen i mitt liv. Jag höll på att kräkas när vi blev med barn igen och jag skulle behöva göra detta EN GÅNG TILL". Jag hoppas att jag inte sa så. Jag tror att jag sa att det var bra att jag fått veta innan hur det kan gå till. Och att det gick så bra som man kan hoppas även om det inte var en drömförlossning precis. Och sen kunde jag trumfa med mitt supersnygga nästan osynliga ärr. Jag vet inte om jag skrämde nån med det?

Vi pratade med vår barnmorska sen, om varför det inte pratas om det här på föräldragruppen. Hon sa att det gör man inte, för att det är så ovanligt och att det gör människor rädda. Fast mig gjorde det mindre rädd.

torsdag 26 mars 2009

Irriterar mig igen

Intervju i DN av Hanna Hellquist. Med Linda Skugge. På frågan om hon verkligen aldrig är ensam.


När du går mellan mötena...- Då pratar jag i telefon. Jag är aldrig ensam, och jag blir lite provocerad av folk som säger att de behöver en vecka ledigt, jag har aldrig tagit en vecka ledigt i hela mitt liv. Och det är därför jag har så svårt att förstå utbrändhet. Jag tror de hittar på! Jag blir galen! Tänk dig själv, hur jag har kunnat jobba och ha tre barn samtidigt … de hittar ju på, det är bara bullshit.


För det första: hur blir man lite provocerad? Rycker det lite i överläppen bara och sen går man vidare? Det är skönt att få svart på vitt varför jag har så svårt för Linda Skugge. Här ser vi det rakt upp och ner: hon framstår som självgod! Hon utgår från sig själv när hon ser på andra människor, och hon bedömer andra utifrån sina egna kriterier. Hur blir det om någon i hennes närhet drabbas av psykisk ohälsa och hon inte tycker att det den människan känner är en relevant känsla? Det känns som om Linda Skugge skulle ha väldigt lätt för (snor av Hosanna) att säga: Ryck upp dig! Ät mer bananer!

onsdag 25 mars 2009

Blogghjälp sökes

Jag är helt lost när det gäller koder och sånt. Nu har jag hållt på i tusen år och jag fattar fortfarande INTE hur jag breddar mitt textfält i förhållande till mina sidoelement. Hilfe bitte!

Nääääääääääääjjjjj!



Först i ett par år var det hyfsat mode. Då var jag gravid. Sen, när jag inte var gravid, blev det gravidmode. Det är ett vansinnigt dåligt mode för nån som är bred om arsle och lår och smalare mitt på. Jag såg helt enkelt- just det: gravid ut. Och vad händer nu? Haremsbyxor??!! Jag ger nu officiellt upp. Kanske ska bli syntare igen, det var ju... coolt...

Solskensinlägg

Utlovade ju ett dylikt:

1. Jag kan andas genom näsan! Det finns små mirakel i Livet.

2. Jag åt lunch på underbara Ejes Konditori i Kristinehamn. Där jobbar tre barska tanter och där finns Sveriges godaste semlor. Så goda att jag efter räkmackan samlade ihop småpengarna som rasslade i fickan och gick till kassan för att handla efterrätt. Stor sorg: det fattades två kronor. Äh, det bjuder vi på! Sa den barska damen (så mycket mer oväntat det blir när människan är barsk!). Två kronor är inte så mycket, och gör inte nån skillnad i Livet, men ändå så gjorde det det. För att hon var snäll! Mot mig!

3. Jag ska få bjuda en god vän med barn på falukorv ikväll i mitt ostädade hus. Så skönt med människor som man vågar bjuda hem oavsett meny och sanitär status på bostaden!

tisdag 24 mars 2009

Apropå barn med CP, autism, ADD, ADHD...osv

Läs gärna Cp-mammas blogg (länk kommer!), den är bra. En liten reflektion ang. rädsla för det okända, och om ord som skapar bilder hos den som hör dem. Historien i sig har jag lånat från en f.d arbetskamrat (och möjligen förändrat en del utifrån mina egna erfarenheter!).

Hon skulle träffa sitt första barn på habiliteringen. Noga hade det berättats om pojken, nogsamt hade hon läst journalen. Där fanns en lång diagnoslista som innefattade ord som innebar att hon bleknade mer och mer ju mer hon läste. Där fanns diagnos si, som innebar att han skulle se konstig ut, diagnos så, som innebar att han inte skulle röra sig som andra barn. Diagnos X som innebar beteendeproblem och diagnos Y som innebar synproblem. Hur skulle det bli? Hur pratar man med ett sånt barn? Vad kommer han att göra, hur kommer han att låta? Förstår han? Ser han?

Lättnaden så mycket större efteråt: det var ju bara ett barn!


För så är det ju: först och främst är vi människor. Och vi som möter människor med olika bokstavskombinationer inser förhoppningsvis det också när vi stöter på dem i "verkliga livet". För andra står kanske det där ordet i vägen för att våga. Och då är det viktigt att alla får synas. Och inte bara i reportage om hur jäkligt allt är om man har ett funktionshinder, utan också i beskrivningar av ett rätt vanligt vardagsliv.

Ett eländes inlägg



Sitter här 8.40 och har ännu inte åkt till jobbet. Natten varit som följer:

Fram till ca 00.30 är jag orutinerad och lyssnar på min tinnitus. Beslutar då att stänga av väckarklockan och istället sova tills vi vaknar. Jag går normalt upp kl 6, barnen kl 6.30

01.30 Dottern vaknar. Vill ha kaninen. Gå på toaletten
02.45 Sonen vaknar. Oklart varför
03.35 Sonen vaknar. Oklart varför
05.20 Sonen vaknar. Enl. egen uppgift för att "skrika men inte gå upp"

Vi går upp. Då garageporten i går gick i baklås fick jag skotta fram bilen under två dm nysnö och sån där knagglig is som är skitjobbig att ta bort. Sonen är inte nöjd. Vill att pappa ska komma hem. Jag förklarar oerhört pedagogiskt att pappan är i Mumbai och väntas åter lagom till påska. Och att jag också gärna vill att han kommer hem. Åker till dagis.Där får jag höra av arg fröken att föräldrar är ena riktiga klåpare som skickar barn till dagis när någon i familjen är sjuk. Detta gäller NATURLIGTVIS inte mig (vilket känns konstigt med tanke på att jag helt uppenbart inte är frisk) utan andra familjer. Ok. Jag lanserar idén om att fler handdukar, tvål samt hjälp till barn under tre år att tvätta sig, kanske också skulle minska sjuktalen. Detta faller inte i god jord. Jag kapitulerar. Tar bilen hem istf till jobbet. Ljuva flextid.

Lovar att de följande inläggen kommer vara soliga och inte fulla med diskbänksrealism. För sånt är faktiskt inte roligt att läsa om.

måndag 23 mars 2009

Snålheten bedrar visheten

Jag sitter på jobbet som en ruggig snorkråka. Värkande bihålor, en näsa som en förkyld tvååring. Men jag har ju ingen feber. Och då kan man väl inte vara hemma från jobbet heller. Fast bihålorna värker ikapp med pannan och arbetstempot går i snigelfart. Inte kan jag träffa patienter heller, i det här tillståndet. Alltså: sjuk. Men tredje karensdagen samma månad. Och sen bara få ut 75% av 80%. Det svider det, mina vänner.

Jag har förresten kommit på vad det är som irriterar mig mest med de saker jag irriterar mig mest på: när argumentationen är svart eller vit, att det handlar om rätt eller fel, konstigt eller normalt, inget mittemellangrått... Tröttsamt är det. Se här ett citat som verkligen talar till mig:

Det finns två
slags sanningar.
Dels de uppenbara,
där motsatsen
nästan alltid är felaktig,
dels de djupare
sanningarna
där motsatsen
också är rätt.

av Niels Bohr

söndag 22 mars 2009

Sak som gör mig arg

Personalen i en träningsskola som jag besökte häromveckan berättade att de har svårt att kunna köpa in de speciella läromedel som deras speciella barn behöver. Inte för att de inte vet vad barnen behöver, eller för att de inte vet var det ska köpas in. Utan för att de tvingas lägga de "pedagogiska pengarna" på inköp av tvål och tvättlappar och liknande. Uppenbarligen har de som bestämmer dålig koll på att det inte funkar med den vanliga tvålen och vanligt papper till barn och ungdomar som fortfarande har blöja, eller behöver göra rent runt gastrostomin. Kanske var det pga detta rektors bild satt uppsatt på pappersbehållaren på personaltoaletten? Lite roligt var det, mitt i eländet.

Dagens ord

Man vet att fyraåringen lyssnat för mycket på P1 när hon frågar:

Vad betyder embargo?


Det är väldigt svårt att på ett lättfattligt sätt förklara ordet embargo. Speciellt när jag insåg att jag själv hade mycket vaga kunskaper i ämnet. Har det månne med frihandel att göra? Kohandel?

ekonomisk och politisk term; att lägga embargo på något innebär att utfärda hinder för någonting, företrädesvis under oroligheter, att lägga beslag på vad som tillkommer någon annan.

Vanligen används embargo som politisk påtryckning av en eller flera stater. Till exempel kan embargo läggas på utländska fartyg i en hamn; fartyget tillåts då inte
lämna hamnen förrän dess företag gått med på vissa krav.


Jag hade det på tungan

fredag 20 mars 2009

Jag är gammal...

...ty jag har en bror som fyller 40 år idag. Helt ofattbart gammalt tyckte jag för bara något år sen. Nu när jag själv är 30 + känns det som om 40 är det nya 30. En så kallad livslögn möjligen. Kul i alla fall att träffa både honom och syrran hela helgen. Och barnen är som galna av lycka. Morbror och moster smäller dyng-högt (som vi säger i Karlskoga).

Grattis brorsan!

torsdag 19 mars 2009

Lycka är...

Jag hörde om en vetenskaplig undersökning där man först frågade X antal människor om när de var som lyckligast (varpå alla förstås mekaniskt svarade: när jag är med mina barn). Sen förseddes dessa människor med nån slags mottagare, kanske en mobiltelefon, och så ringde man upp dem vid slumpässiga tillfällen och frågade då vad personen gjorde, och hur tillfredsställd/lycklig han/hon var just då. Det visade sig att personerna inte alls kände sig särskilt lyckliga ihop med sina barn, utan då var det andra känslor av typen frustration och ilska som dominerade...

Nån annan undersökning (ledsen att jag inte har länkar) visade att människor är lyckligare om de har barn. Fram tills barnen är fyra år, sen blir man mer och mer olycklig ända tills barnen flyttar hemifrån. Då blir man lycklig igen.

Jag vill minnas att detta satte igång väldiga diskusioner inom bloggvärlden. Det fanns en och annan rättskaffens människa som tyckte detta var på nåt sätt som att häda. För en del tycker inte att man ens får andas om att föräldraskapet kan vara ett ok om nacken. Ibland.

Jag tänker så här: Den ofattbara lyckan i att få ett barn, innebär också att man hela tiden balanserar på kanten av den största olyckan. För tänk om. Tänk om de blir sjuka. Tänk om de dör. Vad händer med mig då? Tänk om jag blir sjuk. Tänk om jag dör. Vad händer med dem då?

De starkaste känslorna en människa har, tror jag vi sparar för våra barn.

onsdag 18 mars 2009

Sjukstuga

Hur mycket snor kan få plats i bihålorna egentligen? Och hur kul är det att ha feber och dagis är stängt? Konflikterna avlöser varandra och den utlösande faktorn är förstås jag, som exploderar i tid och otid över småsaker. Nu ska jag strax skeppa mina snoriga ungar till mina föräldrar, så virusstammen får förstärkas ytterligare. Inte så schysst, men vad gör man? På vägen hem ämnar jag gå in på den enda affär i staden som saluför Ben&Jerrys Vanilla Fudge (44 kronor för en halvliter- men den är ekologisk!) Sen ska jag gråta över förlorad arbetsinkomst samtidigt som jag moffar glass till tredje säsongen av...just det, Grey´s Anatomy.

måndag 16 mars 2009

Listan

Valda delar av den här läste vår religionslärare upp för oss på gymnasiet vill jag minnas. Tycker den är ganska upplysande faktiskt. Det finns hur många varianter som helst.



Taoism: Shit happens

Confucionism: Confucius says: "Shit happens"

Buddhism: If shit happens, it isn't really shit

Zen: What is the sound of shit happening?

Hinduism: This shit has happened before

Islam: If shit happens, it is the will of Allah

Protestantism: Let the shit happen to someone else

Catholicism: If shit happens, you deserve it

Judaism: Why does shit always happen to us?

Sufism: The wise man never notices shit happening

Christian Science: If shit happens, pretend it doesn't really exist

Mysticism: Just experience shit happening

Agnosticism: Nobody knows why shit happens

Gnosticism: I know why shit happens but won't tell you

Atheism: Shit just happens and that's all there is to it

Cartesianism: Shit happens to me, therefore I exist

Platonism: There is ideal shit happening somewhere

Stoicism: I don't care if shit happens

Cynicism: Of course shit happens

Occultism: Shit materializes from other planes of existence

Terrorism: Shit will happen unless you do as I say

Freudianism: If shit happens, tell me about it

Parapsychology: Shit happens without material causes

Cubism: If shit happens, you won't recognize it

Cultural relativism: Shit happens everywhere differently

Optimism: If shit happens, we'll find a way to use it

Pessimism: If shit happens, there won't be enough for
everybody

Tabloid Sensationalism: Green shit from Mars happens to Elvis clone

Biblical Creationism: Shit happens because God created it

Secular Humanism: Shit happens because it evolved from
primitive shit

Feminism: Men are shit

Ecology: If organic shit happens, it's OK

Capitalism: Let's profit from shit happening

Socialism: If shit happens, let's distribute it equally

Patriotism: Our shit is better than your shit

Conservatism: Shit was better in the old days

Trekism: To bodly shit where noone has before

Conspiracy Theorism: THEY shit on us

Acupuncturist: Hold still or this will hurt like shit

Tantrism: Fuck that shit

Fatalism: Oh shit! It´s going to happen!

Surrealism: Fish happens

Rastafarism: LET`S SMOKE THIS SHIT!!!

Sura busschaufförer, och glada

När jag åker med buss till Karlstad, är jag lite krånglig. Jag köper nämligen inte biljett från A till B, utan först en biljett till Kristinehamn, och sen en till Karlstad. Helt enkelt för att jag åker på betald arbetstid från K-hamn och då behöver en separat biljett för bokföringa.

Nåväl.

Jag låter de andra gå på först, säger till busschauffören "Nu är jag lite krånglig, men jag behöver..." osv. De flesta busschaufförer säger bara "Jaha", några undrar varför, och en del förklarar för mig att det kostar mer att göra så. De flesta har alltså förstått att deras yrke inte bara innebär att forsla människor fram och tillbaka, utan att det faktiskt är ett serviceyrke.

Idag hände detta:
Jag: Nu är jag lite krånglig men... osv
Hon (surt): Det går faktiskt inte
Jag: Inte?
Hon: Du får faktiskt betala till Kristinehamn, och sen när vi är där, gå tillbaka till mig och betala resterande resa.
Jag: Fast så här brukar jag göra, och det har aldrig varit några problem
Hon: *suuuuuuck*
Jag: Det går alltså inte att göra så?
Hon (surare än surast) Jo det går. Men det är väldigt jobbigt.


Lite lustigt tycker jag. Men jag undrar varför vi var tvungen att gå igenom denna sura ordväxling, om hon ändå i slutänden gjorde om jag ville? Antingen så går man väl kunden tillmötes med glatt humör, eller så avböjer man vänligt men bestämt. Jag var absolut inte aggressiv eller påträngande utan lät nog mest förvånad. Hon verkade verkligen verkligen tycka att det var skitjobbigt att hennes inkompetenta kollegor tillmötesgår den där lallande jubelidioten som inte fattar vilket OERHÖRT merarbete det innebär för henne att trycka in TVÅ zoner EFTER VARANDRA. Ni fattar va? Guuuuud vad jag är krävande.

lördag 14 mars 2009

Gääääsp

Hade inte sett några delfinaler så det var nya fräscha låtar som mötte mig i schlagerfinalen. Eller? Nä. Jag är gammal. Eller så. Men jag gillade bara Ugglas låt. Pop-opera är INTE min grej som sagt, men det stack iaf ut. Resten, ett pärlband av ingentingar. Varför sjöng Emilia på inandning förresten? Det är sånt de gör på "Dagens Visa". Då är det gulligt.

Gonatt

I fädrens spår...

Säfsen över dagen. Fyraåringen en riktig stjärna som åkte två km utan gnäll. 33-åringen (det låter som en brottsling, men det är min man jag syftar på) gnällde inte heller och det såg... lite vingligt ut men ändå imponerande. 2,5-åringen var placerad i den 35-åriga pulkan bakom morfar och mådde där som en prins. Han åkte sen ca 100 meter, ramlade varannan och tyckte det var ofantligt roligt.

Lördagsmys av bästa sort

torsdag 12 mars 2009

Dagens ord

Tresekundersregeln

Följ den. Om ni ligger i arslet på mig händer inte detta: jag ökar farten från det lagstadgade 100 km/h till ert rekommenderade 130 km/h. Jag kommer inte heller pressa mig åt sidan mot vajerräcket för att ni ska komma förbi. Det troligaste är istället att jag saktar farten. Ska ni åka in i arslet på mig är det väl bättre ju långsammare det går? Dessutom känns det tillfredsställande att ni måste bromsa eftersom ni inte har utrymme och tid att bara sakta in.

På det hela taget trafikfarligt från båda parter.

Så som sagt: tresekundersregeln.

tisdag 10 mars 2009

Djupandning

Tisdag morgon. Ryggen mot Picassostatyn. Blicken mot det grå innanhavet. Andas in. Andas ut.

Sen förskolebesök.

lördag 7 mars 2009

Gott gott gott

Köpte ett lamm av en kollega till mig i höstas. Har tidigare inbillat mig att lamm inte är så gott (jmf kofta) men har nu insett hur fantastiskt det är. Och rel. klimatsmart också. Meddelade kollegan att jag var spekulant på ett lamm till hösten också. Hon sa då att det var för mycket jobb, och att det tyvärr inte skulle bli några lamm till våren. Fick någon vecka senare ett mail med följande innehåll: "Baggen rymt". Mycket bra. Ser fram emot hösten. Har ikväll ätit vansinnigt möra lammkotletter med rödvinssås. Här kommer favoritreceptet:



Mustig lammgryta

400 g grytbitar av lamm
2-3 msk kinesisk soja
400g krossade tomater
1 msk tomatpuré
1,5 dl vatten
1-2 vitlöksklyftor (4 går också bra...)
1 tsk paprikapulver
1/2-1 krm cayennepeppar
1 tsk timjan (jag öser på mer än så)
salt
svartpeppar
1 stor hackad gul lök
1 dl lättCrémeFraiche (kan uteslutas)
2 msk vetemjöl
1/2 dl hackad persilja
1/2 dl finhackad dill (brukar jag inte ha)


Gör såhär:
Koka upp vatten med soja, tomater, pressad vitlök, cayennepeppar, paprikapulver, hackad lök, salt och peppar,

Skär köttet i kuber ca 2X2cm. Lägg ner lite kött i taget i den kokande vätskan och låt det koka upp emellan. Låt koka på svag värme under lock 20-40 min (tills köttet är mört). Blanda CF med vetemjöl, rör ner i grytan och koka på svag värme ytterligare 10 min. Rör ner timjan, persilja och dill. Smaka av med fler kryddor.

Servera med potatis, ris, matvete eller couscous. Grönsaker efter säsong.

Logik:

Sonen (2,5 år) Kå ja kicka på ginga acka? (får jag sitta på dina axlar)

Jag: Varför ska du göra det?

Sonen: Gö ack ja kang (för att jag kan)


Naturligtvis. Så dumt av mig.

Tio Sånger Om Kärleken, del IV



Ja shit vad dumpad jag har blitt i mina dar. Hoppas det är slut på det nu.

fredag 6 mars 2009

DN:s språkkonstnärer

Hälften av de som sparar regelbundet sparar upp till 750 kronor eller
mer
. Resten sparar mellan 750 och 5000 kronor

Åkejj. Alla sparar mellan 0 och 5000 kronor alltså? Eller är det så att de i
grupp två bara sparar 750 till 5000 kronor och inte de där kronorna innan 750.
Jag är förbryllad

torsdag 5 mars 2009

Inte den skiten

Jag är en av dem som hävdar att ens TVsmak inte nödvändigtvis måste säga massor om den man är. TV för mig är ett skval som kopplar bort mig från mina tankar en stund, och tro mig, det är nödvändigt. Det har funnits flertalet tillfällen då någon i sällskapet berättat om nåt särdeles slipprigt från te x Kanal5, och sedan utbrustit: "Jag förstår inte vad det är för SLAGS MÄNNISKA som tittar på sån skit". Efter jag uppnått den aktningsvärda åldern av 25 år slutade jag humma med, och hov istället upp min röst: "Det är jag". En sån slags människa är jag. Som tittade på Sunset Beach istället för att tentaplugga. Som finner ett visst nöje i att titta på dokumentärer om konstiga sexuella böjelser och människor med extrem övervikt. Samtidigt gillar jag Mythbusters, dokumentärer på Kunskapskanalen, danska serier om kroppen, gör-om-mig, gör-om-mitt-hus, gör-om-min-man, gör-om-mina-matvanor samt Landet Runt (det finns nog inte längre iofs). Jag mår lite dåligt av nyheterna och dokumentärer om hur jorden går under, men skulle i princip kunna titta på dem. Sporten slinker ner. Så även amerikanska serier som Grey´s anatomy, Vänner, Six Feet Under osv. Fast jag brukar bara titta på de första säsongerna, sen tröttnar jag.


Jag tittar på rätt mycket skit, men inte vilken skit som helst. Till exempel kommer jag definitivt inte titta på programmet Sveriges Värsta Bilförare. Hur kan det vara underhållning att titta på folk som när som helst kan köra ihjäl nån?

Bäst just nu är Mästarnas Mästare. Väldigt harmlöst och fint.

Och jag vägrar fortfarande tro att nån som inte känner mig skulle veta hurdan jag är genom att titta på mina TVvanor.

onsdag 4 mars 2009

Jag ska lära honom allt jag kan



En gammal bild förstås, vi har ingen kamera fortfarande.

Det är så jäkla kul att ha två.
Barn alltså

Tusen tankar i ett inlägg

Jag har slösurfat å det värsta under två dagar, och hittat så mycket uppslag så ni anar inte. Folk är så dumma så. Och kloka. Problemet är att det blir för mycket. Jag vill skriva ett inlägg om fri abort, ett om vad som är bra kärlek, förklara varför pop och opera är en skitdålig kombo, varför Mellanöstern får en klump att växa i min mage, varför vi borde vara snälla mot varandra... osv osv. Men det skulle bli outhärdligt många inlägg. Det får bli kortfattat:
1. Utan fri abort görs illegala aborter och det blir dessutom en klassfråga vilka kvinnor som kan göra en abort utan risk för liv och lem. Rika kvinnor åker till privatklinik, fattiga kvinnor hamnar i en källare. Aborten sker ändå.
2. Går inte att skriva nåt kort om vad som är bra kärlek. Det är kärlek som inte skadar nån annan antar jag. Jag tror för övrigt att Gud har andra saker att bekymra sig om än folk som älskar varandra.
3. Pop och opera är en skitdålig kombo för att... bara för att helt enkelt. Hallonsylt är gott. Oxfilé är gott. Oxfilé med hallonsylt är inte gott.
4. Mellanöstern är så stort, så komplext, så ofattbart oförståeligt för mig. Jag känner mig storögt svensk och inser att vidden av problemen kan jag aldrig förstå.
5. Det är bra att vara snäll. En snäll person är också en utsatt person. Jag har en dotter som delar med sig och bryr sig om andra, och andra barn rycker saker från henne hela tiden. Hur bemöter man det? Utan att säga att det är bra att slå tillbaka?

tisdag 3 mars 2009

Magsjukepaus

Sjukskriven. Ordet för dagen. Jag är kräkfobiker och har drabbats av magsjuka. Kanske en bra grej, desensibilisering liksom. Men det är inte bra för kreativiteten iaf. Eller plånboken. Eller näringsintaget. Jag har sovit hela dagen, förutom avbrott med Grey´s anatomy säsong tre. Och nu, lagom till läggdags, är jag pigg igen. Jag kommer ta mitt samhälleliga ansvar och vara hemma i morgon också. Det ni! Kanske ett roligare blogginlägg då, vem vet.