Har du lågt blodtryck? Då kanske hemmaförälder.se kan vara nånting för dig

Japp, ett inlägg till. Jag tror på att gå ut hårt. Och för att riktigt elda upp mig besökte jag min favvo-hemsida "Hemmaföräldrar" Där samlas ett gäng föräldrar som tycker att vårdnadsbidraget är bibeln och Elise Claeson Gud, och vars motto är att jämställdhet kan uppnås utan att använda barnen som murbräcka. Hemundervisning är tydligen också nånting som ine bör ifrågasättas, för det är klart att ALLA föräldrar ALLTID vet bäst när det gäller ALLTING som rör barnet. Fler härliga rubriker:

Enormt många dagisbarn tappas bort varje år Enormt många? Verkligen.

Boll eller barbie - biologin avgör Skilnad mellan människor eller skillnad mellan kön?

Läs också:

Dagis drabbat av resistenta pneumokocker

Två dagisbarn döda i pneumokockinfektion

Max 2 år blev döv av dagisbakterien

Jasmine dog nästan av dagisbakterien - idag är hon döv och saknar balanssinne

Alex 1 år dog av pneumokockinfektion Jag säger bara: dåliga naglar kan vara dold DÖDLIG sjukdom

5-10 dagisbarn tappas bort varje månad i Uppsala län

Många förskolebarn försvinner Många? Verkligen?

Dagispersonal åtalad Förälder åtald, hu så hemskt, bäst att förbjuda föräldrar

Yrkesarbetande mammor får mindre friska barn Jag undrar lite över hur urvalet i den studien ser ut. Yrkesarbetande kvinnr är inte en särdeles homogen grupp.


eller varför inte:

När ingenting är heligt
Vi väljer så olika. I bekantskapskretsen såg jag vännen som valde att göra precis så som samhället kräver. Barnen på dagis från ett år och heltidsarbete. Vi har sprungit på varandra under årens lopp och sakta men säkert har jag sett hennes glada uppenbarelse med det smittande skrattet förvandlas till en allt mer tyst och sammanbiten kvinna med allt djupare fåror i ansiktet. Från att ha sprudlat av livsenergi så förmedlade hon istället bara sorg och stress.

Vad säger ni om det här? Jag ser en mängd problem, men mitt största problem är att alla resonemang andas fanatism. Att alla som tycker någonting annat utmålas som egocentriska missfoster. Jag skulle må bättre om det stod nånting om problem som kan uppstå i familjer där barnen är hemma. Alla föräldrar är faktiskt inte bra för sina barn.

Och herregud, jag skiter väl fullständigt i om folk är hemma med sina barn. Det som är bra för min familj är kanske otänkbart för nån annan. Men jag förstår inte behovet av att smutskasta den kommunala barnomsorgen. Som förresten inte lär bli mer personaltät av ett allmänt införande av vårdnadsbidrag.

Äntligen!

Lökarna ska vara små i år. Gött. Jädrans vad jag ska flasha min a-kupa i sommar. Eller, nä, det är inte det man gör med en a-kupa. Dessutom visade det sig att små i det här fallet inte betydde SÅ små. Och allvarligt talat: SKA vara små? Så nu ska alla kupor längre fram i alfabetet operera ner sig? Tröttsamt var ordet sa Bill.

Måste sno ett diskussionsinlägg från signaturen "Tyckerska" ang detta:

Det sägs att näsorna 2010 ska vara stora och markanta medan det är mest trendriktigt med små öron. Läpparna ska ha en dragning uppåt för att kompensera krisspåren

.

Det tyckte jag var humoristiskt. Bra att få skratta åt eländet

Inte många knop

Maken i Mumbai återigen. Jag befinner mig halvvägs ner i nån slags apati vilket innebär att jag sitter i soffan och glor på nåt meningslöst, för att sedan lägga mig alldeles för sent. Min exekutiva förmåga är synnerligen bristfällig även i vanliga fall men nu har den nått botten.

Maken har tydligen varit på indisk bröllopsfest idag. Nån granne till fabrikschefen. Tydligen livat värre. Det kändes långt bort från mig där jag lojt stekte våfflor ("det där är ingen maaaat mammaaaa")och skällde på ungarna.

Men.

Det ljusnar!

Senapskål

Vem åt senapskål när jag var barn? Vem skulle ha mage att bjuda på det liksom. Och vem skulle äta. Jag undrar över en del meningslösa saker. T ex på vem som kom på att kalla senapskål ruccola.

Och nej, jag är inte död. Jag är tillbaka. Blev lite otryggt där, med flertalet läsare varje dag.

Man är vad man bär. Eller?

Jag blir lite grann mörkrädd när jag läser det här på Aftonbladet. En liten pojke vill vara Lucia på dagis. Förskolepersonalen tycker att han ska få vara det, föräldrarna tycker inte det. Man får rösta som läsare om vem man tycker ska få bestämma. Och jag är medveten om att det på intet sätt är nåt statistiskt säkerställt resultat, men var ändå på nåt sätt barnsligt övertygad om att det skulle vara en hejdundrande majoritet som röstade för att barnet självklart ska få bestämma vad han vill klä ut sig till på Lucia. Men över 20% menar att det ska föräldrarna bestämma. Hallå: han KLÄR UT SIG till Lucia, han BLIR inte Lucia. Liksom inte heller flickorna blir ett medelhavshelgon med utstuckna ögon, blir han inte heller en tjej.

För övrigt klagade Ia häromdagen. På förskolan har de tydligen haft en jagstärkande övning på samlingen som går ut på att alla ska säga något vart och ett av barnen är bra på. Ia muttrade "nån sa att jag var bra på att leka med bilar". "Är du inte det då?" "Jag VILL inte vara bra på att leka med bilar"

Vi penetrerade inte ämnet ytterligare. Men jag undrar lite var det där kom ifrån. Hon var också bra på att cykla på farliga cyklar och att sjunga, vilket hon godtog.

Inte ett vinnande koncept

Anna Anka ska visst skilja sig. Det hjälpte inte att suga av sin man varje morgon innan frukost tydligen. Jag har läst angående detta något tänkvärt i Expressen (jo faktiskt) av Cecilia Hagen. Orkar inte länka just nu. Varför Anna Anka ses som en lyxhustru och inte Elin "giftmedTigerWoods" Nordegren. Anna är högljudd, frispråkig och utanför ramen. Elin är tyst, ljuv och med en touch av Öfre Östermalm. Nej, jag är ingen fan av Ankismer, men å andra sidan: hur vet vi att Elins åsikter är så mycket "bättre"?

Jävlarshelvetesskit

Datorn hemma är trasig, död, svart. På jobbet är jag ilsken. Varför får en (ursäkta klarspråket) psykiskt sjuk människa styra hela verksamheten (nej det är inte chefen!). In i det sista har jag iaf trott att patientsäkerthet smäller ganska högt, men tydligen får man tom skita i att skriva journal eller återföra testresultat eller ljuga rakt ut. Inget händer. Istället ska vi andra sitta på möten och diskutera hur vi ska ordna upp det här. Jag sa som det var: det går inte att ordna upp. I det här fallet finns ingen ljusning. Hon kan inte hjälpa hur hon är, och vi kan inte ändra oss efter hennes skiftande omvärldsbild.

Tillbaka till jobbmailen får vi ett utskick med kritiska frågor från en föräldragrupp. Välkommen med kritiska frågor för all del men jag vill veta: VEM har skrivit frågorna, VARFÖR och HUR ska svaret användas? Mitt liv går inte ut på att göra livet surt för mina jobbfamiljer. Faktiskt. Mitt jobbliv går ut på att på ca 60% serva 200 familjer med funktionshinder utifrån deras frågeställningar kring språk och kommunkation. NEJ det räcker inte till. JAG räcker inte till.

Skulle jag kunna få en enda lite chokladask till jul kanske? Eller en löneökning?


*mumlar surt*