tisdag 23 februari 2010

Att sticka ut näsan

Det vågar jag inte. Eller får. Sekretess osv. Men när det slås upp stort i lokalpress och TV vill jag komma med en liten liten protest. Vi jobbar visst med Karlstadmodellen på habiliteringen. Varför skulle vi inte göra det? Det är en jättebra modell. Sen kan vi inte göra det så intensivt som familjerna önskar och jag förstår deras frustration. Och det skulle vara härligt att kunna ägna så mycket tid åt några familjer. Men tyvärr, då måste vi ha dubbelt så många tjänster på habiliteringen. Vi är TRE logopeder för ALLA barn med funktionshinder i VÄRMLAND. TRE. T-R-E. Och det finns andra metoder inom habiliteringsvärlden än Karlstadmodellen: kommunicerande samspel, Hanen, BTI, Son Rise osv osv. Vad ska vi vara experter på? Vilka barn väljer vi att lägga mest tid på? Vad är det som ska styra? Svårighetsgraden på problemen hos barnen eller utvecklingsmöjligheterna? Familjernas förmåga? Den som skriker högst? De som är mest socialt belastade? De familjer där föräldrarna har egna problem?

En arbetsgrupp för några år sen på prioriteringscentrum i Linköping skulle arbeta med ett projekt kallat "vårdens svåra val". Något år sedan kom projektrapporten: "vårdens alltför svåra val"

lördag 20 februari 2010

Ack, ljuva treåring

Du river ut och river ner. Du bryter av och bryter ihop. Du spottar, fräser, säger BAJK-KÅÅJJV. Du trampade precis omkring på en påse med chokladmuffins. Du slåss och skyller ifrån dig. Du hånflinar och lyssnar inte på tillsägelser, eller jo det gör du. Du ÄLSKAR tillsägelser.

Du hjälper till och klappar om. Du sjunger, dansar, målar. Du säger ÄLKAJ GEJJ, och vill pussas, kramas. Du har lärt dig skämta och känna igen ditt namn. Du sover utan blöja och går upp själv på toa på natten. Du säger MYKIGA MAMMA.

Det är tur att det finns två sidor av allt...

Jaggillarsnöjaggillrsnöjaggillarsnö

Japp. Det gör jag. Gillar snö. Snö snö. Hittills har uppfarten skottats (med handkraft, snöslunga är för veklingar)två gånger. Är bara lite lite orolig för inköpsturen som måste ske. Det finns inte minsta frukt förutom fyra vindruvor, ingen mjölk eller fil, ingen potatis osv osv. Hos oss är barnens kompis som skulle åkt hem för en timme sen, men hennes mamma sitter fast i en snödriva. Våren känns ytterst avlägsen. Jo, jag gilar snö. Fast ffa för att den går att åka pulka och skidor på. Och det kanske inte är det jag längtar efter just idag. Iofs fungerar det nog bättre än att ta bilen, ty någon plogbil synes icke till.

onsdag 17 februari 2010

En förlora-förlorasituation

Jag har varit hemma i två timmar och det har ringt tre telefonförsäljare. Jag kan inte tänka mig en mer värdelös upplevelse för både mig och den i andra änden. Jag försöker att inte vara sur, de försöker tjäna pengar genom att enträget sälja en massa onödigt skit.
- Jag är inte intresserad, tack för att du....
- Men hur gamla är dina barn?
- Jag är inte intresserad!
- Jag kan erbjuda en otroligt pedagogisk seriebok som..
- JAG ÄR INTE INTRESSERAD!!!!!!

Japp. Det slutar ofelbart med att jag blir förbannad och hon i andra änden blir utskälld OCH får ingen provision.

Nix? Ja, men då är det ju så att jag nån gång prenumererat på nån tidning i Bonnierkoncernen vilket gör att försäljare från tusentals olika tidningar har rätt att ringa och störa störa störa. Jag gillar ffa ordväxlingen

- ...ja hallå..! (mitt i läggning av barn)
- Ja hej, jag ringer från tidningen XX och har ett fant...
- UUUuuuäääÄÄÄÄ (barnen skriker öronbedövande)
- Jag är mitt uppe i läggning och har ingen lust...
- Men det tar bara en minut och det här...
- JAG HAR INTE EN MINUT!!!

Så otroligt enerverande

Fa´n tro´t

måndag 15 februari 2010

Mycket roligt

Kolla in dom här små gynnarna.

Jag hade ett blogginlägg

i huvudet när jag tog bussen hem, men nu är det sorgerligen försvunnet. Det hade nånting grått i titeln men nu kan jag alls icke minnas ens vagt vad det skulle handla om. Sånt är just nu livet, en mängd lösa tåtar som fladdrar förbi men jag är för januarilångsam för att hinna ta fatt dem (ni märker: jag är inte ens framme i februari).

Grått, grått, blått, fått, smått, klått, hot, mått, slott, plott, knott, hottentott

Jag är i alla fall stillsamt glad över följande:

- det är frostigt och vackert ute
- min kollega har gått ner fyra kg, grattis!
- ingen är sjuk eller nyligen död (som jag känner reds anm)

tisdag 9 februari 2010

Har du lågt blodtryck? Då kanske hemmaförälder.se kan vara nånting för dig

Japp, ett inlägg till. Jag tror på att gå ut hårt. Och för att riktigt elda upp mig besökte jag min favvo-hemsida "Hemmaföräldrar" Där samlas ett gäng föräldrar som tycker att vårdnadsbidraget är bibeln och Elise Claeson Gud, och vars motto är att jämställdhet kan uppnås utan att använda barnen som murbräcka. Hemundervisning är tydligen också nånting som ine bör ifrågasättas, för det är klart att ALLA föräldrar ALLTID vet bäst när det gäller ALLTING som rör barnet. Fler härliga rubriker:

Enormt många dagisbarn tappas bort varje år Enormt många? Verkligen.

Boll eller barbie - biologin avgör Skilnad mellan människor eller skillnad mellan kön?

Läs också:

Dagis drabbat av resistenta pneumokocker

Två dagisbarn döda i pneumokockinfektion

Max 2 år blev döv av dagisbakterien

Jasmine dog nästan av dagisbakterien - idag är hon döv och saknar balanssinne

Alex 1 år dog av pneumokockinfektion
Jag säger bara: dåliga naglar kan vara dold DÖDLIG sjukdom

5-10 dagisbarn tappas bort varje månad i Uppsala län

Många förskolebarn försvinner Många? Verkligen?

Dagispersonal åtalad Förälder åtald, hu så hemskt, bäst att förbjuda föräldrar

Yrkesarbetande mammor får mindre friska barn Jag undrar lite över hur urvalet i den studien ser ut. Yrkesarbetande kvinnr är inte en särdeles homogen grupp.


eller varför inte:

När ingenting är heligt
Vi väljer så olika. I bekantskapskretsen såg jag vännen som valde att göra precis så som samhället kräver. Barnen på dagis från ett år och heltidsarbete. Vi har sprungit på varandra under årens lopp och sakta men säkert har jag sett hennes glada uppenbarelse med det smittande skrattet förvandlas till en allt mer tyst och sammanbiten kvinna med allt djupare fåror i ansiktet. Från att ha sprudlat av livsenergi så förmedlade hon istället bara sorg och stress.




Vad säger ni om det här? Jag ser en mängd problem, men mitt största problem är att alla resonemang andas fanatism. Att alla som tycker någonting annat utmålas som egocentriska missfoster. Jag skulle må bättre om det stod nånting om problem som kan uppstå i familjer där barnen är hemma. Alla föräldrar är faktiskt inte bra för sina barn.

Och herregud, jag skiter väl fullständigt i om folk är hemma med sina barn. Det som är bra för min familj är kanske otänkbart för nån annan. Men jag förstår inte behovet av att smutskasta den kommunala barnomsorgen. Som förresten inte lär bli mer personaltät av ett allmänt införande av vårdnadsbidrag.

Äntligen!

Lökarna ska vara små i år. Gött. Jädrans vad jag ska flasha min a-kupa i sommar. Eller, nä, det är inte det man gör med en a-kupa. Dessutom visade det sig att små i det här fallet inte betydde SÅ små. Och allvarligt talat: SKA vara små? Så nu ska alla kupor längre fram i alfabetet operera ner sig? Tröttsamt var ordet sa Bill.

Måste sno ett diskussionsinlägg från signaturen "Tyckerska" ang detta:

Det sägs att näsorna 2010 ska vara stora och markanta medan det är mest trendriktigt med små öron. Läpparna ska ha en dragning uppåt för att kompensera krisspåren
.

Det tyckte jag var humoristiskt. Bra att få skratta åt eländet

Inte många knop

Maken i Mumbai återigen. Jag befinner mig halvvägs ner i nån slags apati vilket innebär att jag sitter i soffan och glor på nåt meningslöst, för att sedan lägga mig alldeles för sent. Min exekutiva förmåga är synnerligen bristfällig även i vanliga fall men nu har den nått botten.

Maken har tydligen varit på indisk bröllopsfest idag. Nån granne till fabrikschefen. Tydligen livat värre. Det kändes långt bort från mig där jag lojt stekte våfflor ("det där är ingen maaaat mammaaaa")och skällde på ungarna.

Men.

Det ljusnar!

söndag 7 februari 2010

Senapskål

Vem åt senapskål när jag var barn? Vem skulle ha mage att bjuda på det liksom. Och vem skulle äta. Jag undrar över en del meningslösa saker. T ex på vem som kom på att kalla senapskål ruccola.

Och nej, jag är inte död. Jag är tillbaka. Blev lite otryggt där, med flertalet läsare varje dag.