Det här gillar jag inte heller. Jag kanske inte är en så fin människa som jag inbillar mig?
Förresten vet jag varför jag för närvarande är så upptagen med kränkthet. Det beror på att jag delar hushåll med en sexåring. Sexåringar förefaller vara mer benägna än genomsnittet att uppleva sig orättvist behandlade. Häromkvällen var det strid om vilket barn som skulle få höra godnattsång först, Ia vann varpå Age skrek. Inte blev hon gladare för det, nej då sjöng jag för fort och hon var redan på förhand övertygad om att jag skulle sjunga JÄTTEsakta för Age. Irriterande, men godtagbart, drag hos ett barn. När lättkränktheten består hos vuxna personer undrar jag lite hur det kommer sig. Misstänker att det kan ligga nåt i det som min gamla (men välbevarad för sin ålder!)vän Mariann brukar säga: H*n är bara osäker.
Nu lämnar jag kränktheten och ämnar ägna nästa inlägg åt journalskrivningshygien. Rafflande.
söndag 1 maj 2011
Att blogga eller inte blogga, det är frågan
Jag fick lust att blogga för att jag 1. älskar ord och att skriva och 2. jag tycker saker. Jag tappade lusten för att blogga för att jag blev feg. Och för att jag insåg 1. att det är lätt att bli missförstådd i text samt 2. folk är jävligt lättkränkta.
Innan jag provar dessa vingar igen vill jag bara förtydliga några saker:
1. Jag försöker använda "jag" och inte "man". Det kan uppenbarligen anses vara provocerande men jag tycker det är bra att försöka visa att jag står bakom det jag skriver. "Jag"- bara jag, "man"- personer lite allmänt.
2. Jag ogillar företeelser men inte personer. En av de stora fördelarna med att bli äldre är att det är lättare att skilja på sak och person. Detta innebär till exempel att om jag skriver: jag förstår inte det där med att tatuera in namnet på sina barn på armen så betyder det inte vvilka urbota idiotiska människor gör en sån värdelös grej utan helt enkelt Jag förstår inte
3. Jag gör saker för att jag gillar det och inte för att irritera andra personer. Som ett exempel: om min granne som är en jävel på odla tulpaner och påta i trädgården och gör det en hel helg, så utgår inte jag från att han gör det för att poängtera min uselhet på området och för att visa hur ful VÅR trädgård är. Jag förutsätter att han gör det för att han älskar att påta i trädgården och gillar att den är välskött. På samma sätt betyder inte min fäbless för att använda ord som fäbless att jag vill trycka ner folk som inte är så intresserad av ord och poängtera min överlägsenhet på området. Jag kommer inte heller sluta att använda såna ord för att inte stöta mig med andra, precis som jag inte förväntar mig att grannen ska rensa lite mindre i sin rabatt av nån slags missriktad hänsyn till mig.
4. Kränkt är ett ord alla ska handskas med försiktigt. Jag håller inte med om att det nödvändigtvis är den som känner sig kränkt som bestämmer om det skett en kränkning. Detta för att det verkar som om en del anser sig kränkta bara för att någon inte gillar färgen på deras bil. En gång blev en kollega kränkt och skändad för att jag inte höll med om formuleringen i ett mail till exempel. Typiskt en icke-skändning. Hade jag sagt du måste väl förstå, lilla imbecilla människa att ingen med vettet i behåll skulle skriva en sån formulering så hade det däremot mer relevant att använda ordet kränkning.
5. Företeelser som jag ogillar särskilt är när människor är
- Kategoriska. Dvs jobbar utifrån tesen att eftersom A var rätt i en viss situation och för en viss person, betyder det att A alltid är rätt, under alla omständigheter. Jag har skrivit ett inlägg om det tidigare.
- Fanatiska Detta gäller religiösa människor av en viss typ, men i lika hög grad militanta ateister som det också finns gott om. Det gäller också föräldratalibaner, politiska rörelser var som helst på skalan. Kort sagt, när människor stirrar för mycket ner i sin egen navel istället för att höja blicken en smula.
- Passivt aggressivaÄr du förbannad, säg det till mig. Skriv inte nåt kryptiskt i en kommentar. Jag förstår nämligen inte att det är riktat till mig då. Är lite dum på det sättet.
6. Vi har alla vår plats på jorden och den är okränkbar. Vi är alla huvudsakligen lika och ändå helt unika. Vilken grej!
OK? Då kör vi!
Innan jag provar dessa vingar igen vill jag bara förtydliga några saker:
1. Jag försöker använda "jag" och inte "man". Det kan uppenbarligen anses vara provocerande men jag tycker det är bra att försöka visa att jag står bakom det jag skriver. "Jag"- bara jag, "man"- personer lite allmänt.
2. Jag ogillar företeelser men inte personer. En av de stora fördelarna med att bli äldre är att det är lättare att skilja på sak och person. Detta innebär till exempel att om jag skriver: jag förstår inte det där med att tatuera in namnet på sina barn på armen så betyder det inte vvilka urbota idiotiska människor gör en sån värdelös grej utan helt enkelt Jag förstår inte
3. Jag gör saker för att jag gillar det och inte för att irritera andra personer. Som ett exempel: om min granne som är en jävel på odla tulpaner och påta i trädgården och gör det en hel helg, så utgår inte jag från att han gör det för att poängtera min uselhet på området och för att visa hur ful VÅR trädgård är. Jag förutsätter att han gör det för att han älskar att påta i trädgården och gillar att den är välskött. På samma sätt betyder inte min fäbless för att använda ord som fäbless att jag vill trycka ner folk som inte är så intresserad av ord och poängtera min överlägsenhet på området. Jag kommer inte heller sluta att använda såna ord för att inte stöta mig med andra, precis som jag inte förväntar mig att grannen ska rensa lite mindre i sin rabatt av nån slags missriktad hänsyn till mig.
4. Kränkt är ett ord alla ska handskas med försiktigt. Jag håller inte med om att det nödvändigtvis är den som känner sig kränkt som bestämmer om det skett en kränkning. Detta för att det verkar som om en del anser sig kränkta bara för att någon inte gillar färgen på deras bil. En gång blev en kollega kränkt och skändad för att jag inte höll med om formuleringen i ett mail till exempel. Typiskt en icke-skändning. Hade jag sagt du måste väl förstå, lilla imbecilla människa att ingen med vettet i behåll skulle skriva en sån formulering så hade det däremot mer relevant att använda ordet kränkning.
5. Företeelser som jag ogillar särskilt är när människor är
- Kategoriska. Dvs jobbar utifrån tesen att eftersom A var rätt i en viss situation och för en viss person, betyder det att A alltid är rätt, under alla omständigheter. Jag har skrivit ett inlägg om det tidigare.
- Fanatiska Detta gäller religiösa människor av en viss typ, men i lika hög grad militanta ateister som det också finns gott om. Det gäller också föräldratalibaner, politiska rörelser var som helst på skalan. Kort sagt, när människor stirrar för mycket ner i sin egen navel istället för att höja blicken en smula.
- Passivt aggressivaÄr du förbannad, säg det till mig. Skriv inte nåt kryptiskt i en kommentar. Jag förstår nämligen inte att det är riktat till mig då. Är lite dum på det sättet.
6. Vi har alla vår plats på jorden och den är okränkbar. Vi är alla huvudsakligen lika och ändå helt unika. Vilken grej!
OK? Då kör vi!
tisdag 21 september 2010
tisdag 15 juni 2010
Gratis är gott- AKK åt folket!
Bara som information om det är någon intresserad funkisförälder alt yrkesverksam som läser här: Det finns ett gratis bildprogram här. Har inte testat det mycket och det är väl inte helt lysande. Men det är GRATIS! (och på finska...)
måndag 14 juni 2010
Tiotusen tyska bögar?
Med tanke på debatten som föregick beslutet, kunde man lätt få för sig att svenska präster skulle springas omkull på kyrktrappen av tusentals homopar (företrädesvis fjolligt obehagliga) ångande av bröllopsiver. Enligt en säker källa BLEV det inte så.
Debatter rörande sk brännande frågor tenderar att bli uppblåsta såsom en ballong. Sen är det väl också så att om man liksom jag inte känner sig hotad av att nån människa älskar en annan så är det svårt att förstå vad det är som blir så stort.
Sen är det en vinstlott för media också, inte minst.
Tänk om det skulle gå att elda fram ett lika entusiastiskt engagemang hos alla och envar när det gäller till exempel inkludering, exkludering och skolans tendens att skylla barns misslyckanden på barnen och inte på pedagogiken. En from förhoppning.
Debatter rörande sk brännande frågor tenderar att bli uppblåsta såsom en ballong. Sen är det väl också så att om man liksom jag inte känner sig hotad av att nån människa älskar en annan så är det svårt att förstå vad det är som blir så stort.
Sen är det en vinstlott för media också, inte minst.
Tänk om det skulle gå att elda fram ett lika entusiastiskt engagemang hos alla och envar när det gäller till exempel inkludering, exkludering och skolans tendens att skylla barns misslyckanden på barnen och inte på pedagogiken. En from förhoppning.
fredag 14 maj 2010
torsdag 13 maj 2010
Hohoooo nån här?
Varför skulle det vara det när det skrivs så erbarmligt dåligt. Jag vinner inte priser som Sveriges Bästa Bloggare 2010. Jag kommer heller inte vinna tävlingen Sveriges Bästa Mamma 2010. Varför? Jo jag har ett stabilt förhållande, en ordnad ekonomi, och framför allt så ger jag inte allt allt allt till andra. Jag skulle inte palla fyra ungar och några stödbarn på det. Till exempel. I mina bästa stunder är jag good enough, annars mest hankar det sig fram. Det är det jag förmår. Det är en sån morsa mina ungar har. Och det tycker jag inte alltid är bra, därför att jag tycker inte att det är nog att "göra det bästa man kan" om inte det bästa är gott nog. Det tycker jag inte. Men får inte ungarna med sig en ständigt uppbackande hand, ett alltid uppmärksamt öra, en piedestal att hasa runt på, betyder det inte att det de får istället är komplett skit och dåligt. Jag kommer förstå om de går igenom perioder med total hopplöshet, jag kommer glatt köpa kängor och säkerhetsnålar, jag kommer ge dem ansvar, jag kommer lära dem hyfs och vanligt folkvett. Men det kommer inte skjutsas till två fotbollsträningar i veckan, Ia får nöja sig med en tills hon kan cykla till dem själv. Ity någon dag i veckan måste väl den här icke kompletta morsan få lite praliner framför datorn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)