onsdag 4 maj 2011

Insomnia

Det är så orutinerat att åka dit igen. Om jag äter hyfsat, tränar hyfsat, dataspelar måttligt och framför allt inte jobbar som en liten idiot. Om jag gör det så somnar jag. Annars somnar jag. Inte. Jag har haft insomningsproblem i perioder i hela livet. Det börjar med en kass natt och sen gäller det att inte nå den kritiska punkten: Ö V E R T R Ö T T H E T. För då govänner. Då är det kört. Ju tröttare jag blir, desto svårare att somna. När jag väl somnat så sover jag, men tyvärr ringer väckarklockan vid sex så timmarna blir inte många. Mycket opraktisk läggning det där. Inte minst när ungarna var bebisar. Mina insomningsproblem kan nämligen också uppstå när det är dags att somna om. Och har bebisen då en benägenhet att vakna till sådär varannan timme så... Ja då får maken sova med bebisen och jag själv i en egen säng. Va?! Såg ni rätt?! Jobbade inte han? Jo visst gjorde han det. Och ändå tog han frivilligt nätterna?! Uppenbarligen. Han är, enligt en bekant, en alltigenom god människa. Enligt en annan bekant är han en könsförrädare. Vilket som får ni betänka att konsekvensen av att jag inte sover på nån vecka eller så, inte är så trevlig. Inte så att jag får en psykos, men nån slags lindrigare gränsdiagnos som inkluderar vilt stirrande blick och en växelverkan mellan apati och raseri. Och ity maken är en logiskt analyserande person kom han uppenbarligen fram till att den snörvlande bebisen var att föredra framför det.


Nåväl. Kvällen närmar sig. Spänningen är olidlig.

måndag 2 maj 2011

Överraskningarnas dag


Ni vet hur det är när sånt man vet ska hända ändå kommer som en total överraskning? Och hur sånt man borde veta skulle hända också kommer som en ännu större överraskning. Idag fick jag uppleva tre såna angenämheter. Dels insåg jag vid kalenderöppningen på jobbet idag att den avlägsna framtid då avresan till familjen Gekko i avlägsna Norge skulle ske, infaller nästa vecka. Sen kom jag till förskolan för att hämta Age och då påminde de om att de har stängt nästa tisdag. OK. Kollade snabbt vid hemkomst om dottern också skulle vara ledig då. Det visade sig att hon istället ska vara ledig på måndag. Det är tur att ha föräldrar som är pensionärer.

Puh.

söndag 1 maj 2011

En sak till...

Det här gillar jag inte heller. Jag kanske inte är en så fin människa som jag inbillar mig?

Förresten vet jag varför jag för närvarande är så upptagen med kränkthet. Det beror på att jag delar hushåll med en sexåring. Sexåringar förefaller vara mer benägna än genomsnittet att uppleva sig orättvist behandlade. Häromkvällen var det strid om vilket barn som skulle få höra godnattsång först, Ia vann varpå Age skrek. Inte blev hon gladare för det, nej då sjöng jag för fort och hon var redan på förhand övertygad om att jag skulle sjunga JÄTTEsakta för Age. Irriterande, men godtagbart, drag hos ett barn. När lättkränktheten består hos vuxna personer undrar jag lite hur det kommer sig. Misstänker att det kan ligga nåt i det som min gamla (men välbevarad för sin ålder!)vän Mariann brukar säga: H*n är bara osäker.

Nu lämnar jag kränktheten och ämnar ägna nästa inlägg åt journalskrivningshygien. Rafflande.

Att blogga eller inte blogga, det är frågan

Jag fick lust att blogga för att jag 1. älskar ord och att skriva och 2. jag tycker saker. Jag tappade lusten för att blogga för att jag blev feg. Och för att jag insåg 1. att det är lätt att bli missförstådd i text samt 2. folk är jävligt lättkränkta.

Innan jag provar dessa vingar igen vill jag bara förtydliga några saker:

1. Jag försöker använda "jag" och inte "man". Det kan uppenbarligen anses vara provocerande men jag tycker det är bra att försöka visa att jag står bakom det jag skriver. "Jag"- bara jag, "man"- personer lite allmänt.

2. Jag ogillar företeelser men inte personer. En av de stora fördelarna med att bli äldre är att det är lättare att skilja på sak och person. Detta innebär till exempel att om jag skriver: jag förstår inte det där med att tatuera in namnet på sina barn på armen så betyder det inte vvilka urbota idiotiska människor gör en sån värdelös grej utan helt enkelt Jag förstår inte

3. Jag gör saker för att jag gillar det och inte för att irritera andra personer. Som ett exempel: om min granne som är en jävel på odla tulpaner och påta i trädgården och gör det en hel helg, så utgår inte jag från att han gör det för att poängtera min uselhet på området och för att visa hur ful VÅR trädgård är. Jag förutsätter att han gör det för att han älskar att påta i trädgården och gillar att den är välskött. På samma sätt betyder inte min fäbless för att använda ord som fäbless att jag vill trycka ner folk som inte är så intresserad av ord och poängtera min överlägsenhet på området. Jag kommer inte heller sluta att använda såna ord för att inte stöta mig med andra, precis som jag inte förväntar mig att grannen ska rensa lite mindre i sin rabatt av nån slags missriktad hänsyn till mig.

4. Kränkt är ett ord alla ska handskas med försiktigt. Jag håller inte med om att det nödvändigtvis är den som känner sig kränkt som bestämmer om det skett en kränkning. Detta för att det verkar som om en del anser sig kränkta bara för att någon inte gillar färgen på deras bil. En gång blev en kollega kränkt och skändad för att jag inte höll med om formuleringen i ett mail till exempel. Typiskt en icke-skändning. Hade jag sagt du måste väl förstå, lilla imbecilla människa att ingen med vettet i behåll skulle skriva en sån formulering så hade det däremot mer relevant att använda ordet kränkning.

5. Företeelser som jag ogillar särskilt är när människor är
- Kategoriska. Dvs jobbar utifrån tesen att eftersom A var rätt i en viss situation och för en viss person, betyder det att A alltid är rätt, under alla omständigheter. Jag har skrivit ett inlägg om det tidigare.

- Fanatiska Detta gäller religiösa människor av en viss typ, men i lika hög grad militanta ateister som det också finns gott om. Det gäller också föräldratalibaner, politiska rörelser var som helst på skalan. Kort sagt, när människor stirrar för mycket ner i sin egen navel istället för att höja blicken en smula.

- Passivt aggressivaÄr du förbannad, säg det till mig. Skriv inte nåt kryptiskt i en kommentar. Jag förstår nämligen inte att det är riktat till mig då. Är lite dum på det sättet.

6. Vi har alla vår plats på jorden och den är okränkbar. Vi är alla huvudsakligen lika och ändå helt unika. Vilken grej!

OK? Då kör vi!

tisdag 15 juni 2010

Gratis är gott- AKK åt folket!

Bara som information om det är någon intresserad funkisförälder alt yrkesverksam som läser här: Det finns ett gratis bildprogram här. Har inte testat det mycket och det är väl inte helt lysande. Men det är GRATIS! (och på finska...)

måndag 14 juni 2010

Tiotusen tyska bögar?

Med tanke på debatten som föregick beslutet, kunde man lätt få för sig att svenska präster skulle springas omkull på kyrktrappen av tusentals homopar (företrädesvis fjolligt obehagliga) ångande av bröllopsiver. Enligt en säker källa BLEV det inte så.

Debatter rörande sk brännande frågor tenderar att bli uppblåsta såsom en ballong. Sen är det väl också så att om man liksom jag inte känner sig hotad av att nån människa älskar en annan så är det svårt att förstå vad det är som blir så stort.

Sen är det en vinstlott för media också, inte minst.

Tänk om det skulle gå att elda fram ett lika entusiastiskt engagemang hos alla och envar när det gäller till exempel inkludering, exkludering och skolans tendens att skylla barns misslyckanden på barnen och inte på pedagogiken. En from förhoppning.