Nystart?

Gratis är gott- AKK åt folket!

Bara som information om det är någon intresserad funkisförälder alt yrkesverksam som läser här: Det finns ett gratis bildprogram här. Har inte testat det mycket och det är väl inte helt lysande. Men det är GRATIS! (och på finska...)

Tiotusen tyska bögar?

Med tanke på debatten som föregick beslutet, kunde man lätt få för sig att svenska präster skulle springas omkull på kyrktrappen av tusentals homopar (företrädesvis fjolligt obehagliga) ångande av bröllopsiver. Enligt en säker källa BLEV det inte så.

Debatter rörande sk brännande frågor tenderar att bli uppblåsta såsom en ballong. Sen är det väl också så att om man liksom jag inte känner sig hotad av att nån människa älskar en annan så är det svårt att förstå vad det är som blir så stort.

Sen är det en vinstlott för media också, inte minst.

Tänk om det skulle gå att elda fram ett lika entusiastiskt engagemang hos alla och envar när det gäller till exempel inkludering, exkludering och skolans tendens att skylla barns misslyckanden på barnen och inte på pedagogiken. En from förhoppning.

Tonårsbloggslista

Hohoooo nån här?

Varför skulle det vara det när det skrivs så erbarmligt dåligt. Jag vinner inte priser som Sveriges Bästa Bloggare 2010. Jag kommer heller inte vinna tävlingen Sveriges Bästa Mamma 2010. Varför? Jo jag har ett stabilt förhållande, en ordnad ekonomi, och framför allt så ger jag inte allt allt allt till andra. Jag skulle inte palla fyra ungar och några stödbarn på det. Till exempel. I mina bästa stunder är jag good enough, annars mest hankar det sig fram. Det är det jag förmår. Det är en sån morsa mina ungar har. Och det tycker jag inte alltid är bra, därför att jag tycker inte att det är nog att "göra det bästa man kan" om inte det bästa är gott nog. Det tycker jag inte. Men får inte ungarna med sig en ständigt uppbackande hand, ett alltid uppmärksamt öra, en piedestal att hasa runt på, betyder det inte att det de får istället är komplett skit och dåligt. Jag kommer förstå om de går igenom perioder med total hopplöshet, jag kommer glatt köpa kängor och säkerhetsnålar, jag kommer ge dem ansvar, jag kommer lära dem hyfs och vanligt folkvett. Men det kommer inte skjutsas till två fotbollsträningar i veckan, Ia får nöja sig med en tills hon kan cykla till dem själv. Ity någon dag i veckan måste väl den här icke kompletta morsan få lite praliner framför datorn.

Aaaah arbetsro

Idag möttes jag på jobbet av kollega i tårar. Hon skulle lämna barnen på förskolan och hade glömt att det var ledig dag. Hennes lediga dag enligt schemat. Men vem har tid att ha en ledig dag? Och vem kan låta bli att gråta när kalendern är full och ingen är nöjd. När kollegor är sjukskrivna eller galna. När omorganisationen kommer innebära fler resor och fler barn. När 4 miljoner under budget innebär nerdragningar av fyra tjänster i en organisation som blöder.

Jag gråter inte. Det är bara ett jobb. Men jag tycker att man ska vara glad på jobbet, att man ska kunna känna sig beydelsefull och åtminstone nästan nöjd med sin insats. Ett annat jobb, nån?