Tio Sånger Om Kärleken del III

Här finns ingen melankoli eller löften om evig kärlek. Banne mig! Och visst börjar väl all kärlek med ett ragg ändå, även om vissa är för fina för att kalla det för det?

Mat som framkallar dysfagi

Jonatan har skickat mig en utmaning. Jag ska lista fem maträtter som jag finner oaptitliga. Det är inte helt lätt ska jag säga, jag är hemskt tacksam att bjuda på mat. Bara så ni vet.

1. Oliver. Det Går Bara Inte. Och ja, jag har försökt. Och ja, jag har ätit den dyra sorten. Och ja, jag har ätit Riktiga Oliver i Grekland. Det hjälps inte, det smakar **** i alla fall. Besk och obehagligt. BURR. Nog det enda jag verkligen verkligen inte får i mig.

2. Tunga. Ser ut som en tunga där den ligger. Hu. Smaken är inte det värsta jag känt, men konsistensen....

3. Ostron. Som att dra in snor. Sniglar kvalar in under den här kategorin också. Och lutfisk.

4. Sparris på burk. Tänk att riktig sparris som är så god, kan bli så äcklig när man stoppar ner den i en burk.

5. Majonnäs. Jag är inte rädd för fett, grädde är t ex gott. Men majonnäs på en ägghalva har jag aldrig förstått.

Folk jag känner bloggar inte förutom västernärkingen, och han har redan svarat ju. Och det känns inte som om äcklig mat skulle passa hos Gekkos snygga kläder, men du får ju anta utmaningen om du vill ;)

Vad gör du på jobbet egentligen?

Bollsnurran

Såpbubblor (helst maskinen!)

Ballong

Den talande bilen

Djur med ljud

Välja med hjälp av BigMac
- sak/aktivitet (se ovan)
- sång
- mat/godis

Be om mer med hjälp av Big Mac


Vara med och läsa bok t ex Knacka på. Alt ramsa med Step by Step.
”Kittla mig!” ”Kittla fröken!” ”Kittla XX!”

Gå vidare med ”titta i väskan/lådan/burken” Antingen två BigMac eller prova pratapp med fler rutor

Utvärdera aktivitet med Talande Matta. Första gång: Gör då en sak som är uppenbart tråkig och en som är uppenbart rolig! OBS kan ta tid att få in detta, ge inte upp.



”Draw a monster face”


OBS: Var modell! Språkbada i bilder!!

Detta är min egen planering, inte till för nån annan eg. Lite stolpar för att förbereda introduktion av AKK (Alternativ och Kompletterande Kommunikation) Jag använder främst talapparater tillsammans med barn som har stora motoriska svårigheter, men det fungerar också för barn som t ex har autismspektrumdiagnos. Förstår ni nåt? För övrigt får jag ju inte skriva nåt om mitt jobb p ga sekretessen, vilket förstås är bra. Men synd ändå eftersom jag har ett så roligt jobb! Iaf när jag får träffa barn. Mötena är la sådär

Vinna eller försvinna?

Låt mig vinna, men om jag inte vinner, låt mig vara stolt över mitt försök

Mottot för Special Olympics. Men är det något jag har lärt mig efter att ha jobbat med barn med funktionsnedsättning i 7 år, är det att våra behov inte skiljer sig från deras. Det finns inga särskilda, speciella, annorlunda behov. Det finns bara behov. Vi vill bli älskade, vi vill höra till, vi vill ha en uppgift i livet. Vi alla vill det.

Alla måste få möjligheter att lyckas. Att ständigt inte nå riktigt ända fram, att ständigt ligga efter mår ingen bra av. Men alla måste också få möjligheter att misslyckas. För att misslyckas med att nå sitt uppsatta mål, kanske också kan innebära att vi når ett annat mål, som vi inte ens visste om fanns.

Finanskrisen har för övrigt kommit. Det märker jag. Därför att de första som drabbas av finanskrisen är inte näringslivet, utan "mina" barn. Plötsligt betyder integrering inte att alla barn ska få så mycket hjälp att de kan delta på samma villkor. Utan integrering betyder istället helt enkelt att alla barn finns i samma lokal. Där slutade den goda tanken.

Jag kan inte ändra på den kommunala budgetprioriteringen. Men jag kan i alla fall skrika så högt jag kan, och sen vara stolt över att jag försökte.

Tio Sånger Om Kärleken del II

Ibland är man bara två stycken som bor ihop

Men trots all kärleks brist och trasighet och fransar: dig ska jag älska livet ut dig har jag kär.

Tio Sånger Om Kärleken

Underbara underbara Nick Cave. Melankoliskt och vackert.

Först ut.

Det är förresten konstigt att melankoliska kärlekssånger blir mest populära. Man skulle kunna tro att det borde vara mer hosianna-känsla över det hela. För så är det ju. Ibland.

Bloggkriget igen

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/belindaolsson/article4503774.ab

Den mest gäspiga diskussionen på länge. Det handlar alltså om att modesessan Ebba von Sydow känner sig stressad och otillräcklig, varpå trebarnsmamman Linda Skugge skäller ut henne efter noter eftersom man inte vet vad stress är innan man fått barn. Hon snyter minsann ungar hela natten, ligger på en obeväm Jyskmadrass (hon återkommer hemskt ofta till den där madrassen, varför inte köpa en ny?) och jobbar med 711 företag samtidigt. Hon dissar också utbrända människor "hur fan kan man vara utbränd om man bara har ett barn". Jag skulle tro att jag personligen får godkänt i Lindas ögon trots att jag bara har två barn, för dom kom ju tätt. Det är tydligen bra. Då får man kalla sig stressad. Tydligen.

Hallå.

Är det status att vara stressad? Är det inte också så att det som känns värst för mig just nu, känns lika jobbigt även om någon annan har det värre. Och om man inte får klaga om någon annan har det värre, borde rimligtvis inte Linda Skugge klaga heller, hon lever inte direkt på gatan.

Tröttsamt var ordet.

Borde vi inte försöka göra världen lite roligare för varandra istället?

Överkänslig?

Först och främst vill jag påpeka att jag är en fullkomligt normal morsa. Jag tror inte att TV är ett jävulens påfund. Däremot tycker jag att en 4åring och en 2åring rimligen borde lära sig mer av andra saker, och därför begränsar jag TVtittandet till 30-60 min om dagen. När jag använder TVn som barnvakt (jojo det ni, soc nästa) vet jag att det barnen tittar på är harmlösa saker som de sett tusen gånger förut. Typ Stora Maskiner, Totte eller Alfons.

Jag har i min enfald trott att anledningen till att det är så noga med pedagogiskt utbildad personal i förskolan, är att det ska finnas en idé med det som görs där. Jag tycker att det är för jäkligt att det skärs ner på personalen, men om det innebär att de måste göra saker som innebär att mina barn FÖRVARAS på dagis vill jag veta det. Så att jag kan ringa förskolechefen och s t i l l s a m t undra vad de håller på med.

Nåväl. Idag berättade fyraåringen att alla 3-5åringar fått titta på Emil istället för att läsa bok på vilan. Helt OK, förutom att de gjorde detta utan att någon i personalen satt med. Jag misstänker att det är fler småbarn än min dotter som inte förstår precis allt av det som händer i Emil, och som t ex blir rädda för den arga pappan, eller tycker att Kommandoran inte känns helt bekväm. Iaf vill Ia aldrig titta på Emil hemma, hon stänger raskt av och vill göra något annat. Tydligen ville hon det idag också, men när hon kom ut till fröknarna (ursäkta: de utbildade pedagogerna) så blev hon inskickad till filmen igen.

Nu är detta en fyraårings ord, hon brukar alltid komma ihåg saker ordagrant, men jag vet ju inte hur det här ligger till. Men jag kommer definitivt ta upp detta med personalen. Det spelar ingen roll att jag tycker att dom gör ett bra jobb i stort, sånt här kan jag inte strunta i. Det spelar ingen roll att personal var sjuk och inga vikarier fick ringas in. Om ett barn vill göra nåt annat istället för att glo på ett TVprogram som hon är rädd för, borde hon inte få göra det? Vi föräldrar borde fått veta detta, så att vi kan agera mot att personaltätheten är hjärtskärande låg.

Eller? Får jag Överkänsliga Morsans pris nu?

(Och så måste jag förstås påpeka det självklara: dom är trevliga på förskolan, fyraåringen vill alltid dit, och tvååringen klagar inte heller. Jag besöker olika förskolor hela tiden och barnens dagis klarar sig bra i konkurrensen. Det här handlar inte om det!)

Tydligen ett bloggbråk

mellan Linda Skugge och Ebba von Sydow ang. mammor v/s ickemammor. Här ett inlägg från Linda:

Kära Ebba och alla andra "prestationsprinsessor" kring Stureplan med omnejd som närmar er 30 med stormsteg. Vill ni ha ett tips på hur ni slipper att cykla från jobbet med gråten i halsen för att ni kände er usla på ett möte. Jo, sluta leva ert låtsasliv på Stureplan och skaffa er ett riktigt liv med barn. När man har barn så skiter man fullständigt i om man var "usel på ett möte", det är så fullständigt ointressant. Det enda som betyder nåt är ens barn och familj. Man hinner inte hålla på att tänka på sig själv, man hinner inte fundera på hur man framstår eller framställs. Det är så fantastiskt välgörande för alla människor att bli förälder för man hinner inte vara ego, man hinner inte fundera så mycket. Man hinner inte vara perfekt. Dessutom börjar man prestera dubbelt så snabbt när man får barn.

länk här

Jag skiter inte alls i om jag har varit usel på jobbet. Vad jag gör betyder också något, jag är inte bara nån genom min familj. Jag funderar visst på hur jag framstår eller framställs. Jag är ego, funderar för mycket och presterar för tillfället m y c k e t långsamt. Jag har verkligen inte hängt med i den här debatten och bara ögnat igenom några inlägg men jag förstår verkligen inte varför Linda et. al blir så upprörd över att Ebba von Sydow bryr sig om sin karriär. Och sen börjar jag undra om det bara är jag som inte förändrades så mycket i grunden av att bli förälder? Jag har blivit oroligare, blödigare, mer neurotisk och definitivt mer aggressiv. Men i övrigt är det samma gamla Karinko. På gott och ont. Det vore ju härligt att bli sådär som Linda Skugge: osjälvisk, ständigt med andras behov i centrum. Eller?

Matvecka

Förra veckans matsedel:
Ugnsbakad falukorv med diverse grejer i, potatismos
Pastagratäng med kassler, inlagda vitlökar och soltorkade tomater
Pasta med lax och örtCF
Pizza
Ugnspannkaka med fläsk
Ugnsstekt laxsida med potatis och romsås

Inser att det fanns dåligt med såväl vego- som GIalternativ. Det förra tycker jag är synd, det senare bryr jag mig föga om. Nu är det Js tur att laga mat. Jag hörde honom muttra nåt om linssoppa och dillkött. Det låter bra.

HahahaGöteborgshumor men kul ändå

Det du ser är det du hör. Eller du kan inte tro på det du hör. Eller du ska inte tro på det du ser. Husomhelst, kolla här

Aftonbladets språk-konstnärer

Alla har väl säkert känt att ögonlocken ibland lever sitt eget liv. Det är nervändarna som dansar och man vet inte så otroligt mycket om fenomenet.

Man vet inte så otroligt mycket. Vad betyder det? Mer än otroligt lite antagligen. Men borde det inte vara ungefär likvärdigt som att "veta lite"? Eller kanske obetydligt mer än att veta mycket? Mysteriet tätnar.

Personlig reklam

Större Bröst utan kirurgi
Drömmer du om större bröst? Nu är det möjligt helt utan operation. Garanterat resultat för 399kr. Pengarna tillbaka garanti!

På ansiktsboken har man en hel radda med annonser till höger, anpassade efter ens profil. Jag måste vara världens bästa lögnare eftersom jag mest får annonser som den ovan, "Ja till livet" (fast då anmälde jag den som varandes stötande), five ways to lose body fat osv. Sånt där irriterar mig lika mycket som telefonförsäljare som ringer arton gånger per dag. Det kan ju inte funka! Tror dom att jag efter att ha sett bröstannonsen tillräckligt många gånger 1) vill ha större byst 2)tror på sån skit.

Tacka vet jag ICA. Då får jag åtminstone bara specialerbjudande på sånt som jag faktiskt handlat. Som ekologisk bladspenat och havrefras. Hur kul låter jag på en skala? Somliga vill ha större tuttar och deffad kropp. Jag vill ha järnrika bladgrönsaker och fiberrika frukostflingor.

Och ja, jag har haft mer energi i mitt liv. Har inte gjort ett skit på flera timmar och bara surfat runt på bloggar. Ska verkligen inte skriva fler meningslösa inlägg. Idag.

Monstruösa bröd

Nån rik jävel stal vår kamera från barnvagnen på bryggan i Marstrand. I alla fall såg jag bara stekare vart jag såg. Så nu har jag genomlevt ett drygt halvår utan kamera. Kläder ligger osålda eftersom jag inte kan lägga upp dem på tradera. Barnen kommer sakna ett halvår, eller mer, av sina liv. Men framför allt kan jag inte förevisa jordens skönaste limpor för er. Maken bakade med liv och lust, drog sen till krogen och lämnade mig med dessa monstruösa skapelser. Färdigjästa såg de ut som något ur nån dokumentär från Kanal5 och färdiggräddade hade de tagit hela ugnen i besittning. I min vilda kamp för att lösgöra limporna från dess formar, spred sig brödsmulor och limpkanter över hela köket. Helt fantastiskt. Hade jag bara fått en bild av dem hade min dag varit komplett. Jojo, man ska glädja sig åt det lilla ni vet.

Hur barn är

Har precis varit med Ia på hörselkontroll på BVC. Ia är för den som inte känner henne, speciellt ihågkommen för sin skeptiska uppsyn som bebis. Hon log mot några utvalda, och dit räknades inte tanter på stan som jollrade och gjorde sig till. En gång blev en tant så provocerad av Ias djupnande rynka mellan ögonen att hon utbrast "barn i den åldern ska skratta!". Jag misstänker att Ia inte tyckte att hon var tillräckligt rolig helt enkelt. Efter taldebut frågade Ia ibland "mamma VARFÖR pratar dom så?". De flesta tror att Ia är blyg och försiktig, men hon är inte särskilt blyg. Hon bara lyssnar och iakttar mycket, och människor som sätter henne i fokus på ett utmärkande sätt, dom går hon inte till. (Detta betyder inte nödvändigtvis att hon inte vill vara i centrum, det vill hon förstås ändå) BVCsköterskan är verkligen gullig och bra, men hon pratar så där "barntillvänt" och ställer tusen frågor samtidigt, vilket gjorde att Ia konsekvent vände bort blicken och tittade ut i världsrymden istället. Det där får mig dels att fundera över den jargong som finns på rätt många BVC, och MVC också för den delen ("tiiiitta nu VINKAR bebben till mamsingen!!"), men jag tänker också på hur lite man vet om varför människor blir dom de är. Vi har iofs aldrig pratat speciellt übergulligt till Ia, men hon har å andra sidan hela tiden haft en ganska avvaktande karaktär. Det jag är lite rädd för är att vi ska "ge" barnen epitet som de kanske inte alls känner sig hemma i. Ia kanske inte alls är envis och eftertänksam, Age inte en ilsken charmör. Och inte får man veta hur det blir förrän de blir stora och arga och skriver böcker om sin märkliga barndom. *hjälp*

Vad betyder ett medborgarskap?

Alltså, jag hyser inget speciellt politikerförakt. Jag kan t om tycka att vissa politiker får för lite betalt. Speciellt kommunpolitiker. Herregud, skulle jag bli erbjuden ett jobb där jag vet att jag kommer få 90% skit för det jag gör, skulle jag vilja ha jäkligt fet lön. Men det här verkar vara synnerligen ogenomtänkt. Visst, jag kan förstå hur snacket gick: "mördare, knarkhandlare och vådtäktsmän vill vi inte ha i Sverige". Men innebär inte ett svenskt medborgarskap att man är svensk åtminstone i juridisk mening? Var drar vi gränsen? Om man är född utomlands? Adopterad kanske? Och vad i Herrans namn gör vi med den fiktive yxmördaren Bengt Svensson från Örkelljunga? Skickar honom till Degerfors för att hans farfar var därifrån?

Gör om, gör rätt.

Ett långt bilinlägg

Det finns olika slags bilar. Det finns bilar som är säkra och bilar som är snygga. Bilar som är av ny modell och har ESP, ACC osv. Det finns praktiska bilar och sportbilar. Men det finns bara en Första Bil. Det är klart att min merca från 1986 som hade gått 46000 mil inte var det bensinsnålaste man kan tänka sig. Den var inte heller så lyxig 2002 (2003?) när den blev vår, som den var 1986 när min morbror glassade runt i den. Men vi köpte inte grisen i säcken, och resonerade som så att bara inte automatlådan pajar så går det mesta att laga på en gammal bil. En månad senare rasade automatlådan. Det kostade lika mycket att laga som vi gett för bilen. Men fasen vilken glidarbil det var. Jobbade i Vivalla på den tiden och en jättestor vit merca var ett säkert kort där i alla fall.

Sen blev vi med barn och köpte en praktisk kombi. Den fick jag och Ia åka i medan maken gungade fram i mercan. En vacker dag gick det mycket dåligt att köra bilen. Vi körde den till den icke serviceinriktade mercaverkstaden. När jag skulle hämta den sa gubben: "det är omöjligt att veta vad det är för fel på den här gamla bilen, du få köra hem den ign". Jag försökte, men då gick inte bilen att köra längre. Jag framförde att det jag frvänta (HATAR d härnya datorn om man måste slå tanentrna ner i bordet på för at det inte ska försvin bokstäver!!!) förväntat mig vid en serviceinlämning, var att bilen åtminstone inte skulle vara i sämr sick... SÄMRE SKICK... vid uthämtning. "Det är automatlådan" sa han. "Den är nybytt" sa jg. "Om du är expert kan väl du tala om för mig vad elt (felet) är" sa han sarkastiskt. Jag böjde mig fram och tittade under bilen: "Ska den där grejen verkligen hänga sådär?" Gubben ville efter detta ha 500 spänn i felsökningsavgift. Jag avböjde och bakaxelbytet skedde på en icke certifierad verkstad. Ett par månader senare ringde en sammanbiten sambo och fräste att jag fick komma och hämta honom. Mercan gick till de sälla jaktmarkerna och vi fick flytta från landet in till en lägenhet i stan. Ja, se det var en historia det...

Kärlek kärlek himmelska låga

Bröllop i dagarna tre. Gnistrande snö och herrgårdsmiljö. Strålande höggravid fru, glad brudgum och välartade bonusbarn. En oändlig mängd teknologie doktorer, fysiker, datamänniskor och logopeder. God mat och trevlig, men tyvärr långsam, serveringspersonal. Detta innebar vissa möjligheter för oss toastmastrar. Vad gör man när halva sällskapet kommit en bra bit in på lammbenet när resten inte fått in huvudrätten? Svaret är sång, sång, sång! Taube, halvan, Norges bäste, Taube igen, vattenvisor, vinvisor... Och när sångerna tog slut fick min co-pilot ta till ett sista grepp: servettvikningskurs av det mindre rumsrena slaget. Men vi kom i mål! Brudparet sa ja, gästerna sa skål och jag sa gonatt till min egen make, dagen till ära den skabbigaste karln i församlingen (om det nu heter så när det är ett borgerligt bröllop, nån som vet?).Men det är klart, det kan ligga nånting i att det är dumt att raka sig när det är 15 grader kallt.

Ostbågar och surfing the net

Heltidsveckor betyder en timme med barnen innan de somnar och sen en fullkomligt helslapp tillvaro i soffan. Jag slänger på min höjd in en tvätt. Hur gör folk som alltid jobbar heltid? När sitter ni och stirrar tomt framför er? OBS: denna fråga gäller INTE er utan barn. Er fråga blir istället: vad gör ni med all tid? Jag minns inte att jag gjorde så särskilt mycket innan ungarna kom heller iofs... Nu kan förresten alla kommentera, jag hade tidigare klickat i all möjlig sekretess, men nu kan glåporden hagla fritt!

You look like shite

Bröllop på lördag. Jag har en slags synlig funktion och ska ha (håll i er) axelbandslös klänning. Ity jag ofta på ett sydsvenskt manér viftar med armarna när jag talar, och eftersom jag kommer att tala mycket, befann jag mig i eftermiddags framför en provhyttsspegel för att prova en likaledes axelbandslös BH. Detta är sällan angenämt för någon, men alldeles särskilt oangenämt om personen:

1. Har en illasittande BH på sig
2. Finnar på ryggen
3. Fett hår
4. Påsar under ögonen beroende på
a) ålder
b) väckning av ilsket barn kl 04.30
c) dagens insikt om att ingenting känns bättre i Filipstad

Allt detta hade jag kunnat ta med jämnmod om det inte på spegeln, ungefär i jämnhöjd med min beniga barm, hade stått präntat:

YOU LOOK GREAT!

Allvarligt talat: har jag kläder på mig som jag inte passar mig, ser jag inte bra ut oavsett reklamslogan. Gör snyggare kläder istället.

Dagens ord:

Körriktningsvisare:

en anordning på vägtrafikfordon och spårvagnar, med vilken föraren visar sin avsikt att svänga.

Använd den.