Dottern har börjat första klass. Jag tycker att det mesta är sig likt sen jag gick i skolan. Det är inte odelat positivt, men eftersom jag är en i grunden rätt negativt inställd person har jag beslutat mig för att försöka anstränga mig för att inte klaga för mycket. Men nu jäklar. Minns ni hur man inte fick ta mat själv, och mattantrna (eller en otäck sjätteklassare) hävde på ett berg med ris och två stycken äckliga vårrullar. Hur man sen åt det man behövde för att bli mätt. Och sedan tvingades äta upp resten. Jag väljer nu att skylla fetmaepidemin på det: så lärde sig en generations barn att ignorera sina mättnadskänslor och fortsätta äta. Dottern är en regelstyrd liten människa och därför utlämnad åt vuxnas idiotiska regler, som hon följer fast hon känner att det inte är bra. Vi måste förstås fortsätta lära henne att stå på sig, att man får säga emot (hemma gör hon det reds. anm)och att vuxna inte alltid vet bäst. Men allvarligt talat: att säga åt mätta barn att lassa in? Argumentet (det var såhär i förskoleklassen också) är ofta att "vissa barn har för bråttom och måste uppmanas att sitta kvar och äta mer annars blir de så hungriga och trötta". Typiskt. Det kan inte tänkas att bemötandet i matsalen inte måste se likadant ut för alla elever? Att bara för att fem procent inte känner efter när de är mätta, måste nittiofem procent överäta. Tänk er att hälla upp en portion åt en vuxen människa och sen tvinga den personen att äta upp något som hon inte tycker om när hon är mätt. Det skulle klassas som tortyr, eller åtminstone misshandel. Men barn får man tydligen behandla hur som helst. Dom är ju inte riktigt människor ändå.
Hade tänkt hålla en låg profil på det första föräldramötet på onsdag. Tror inte det går. Jag har stor förståelse för lärarnas svåra situation (det kommer alltid upp om det finns klagomål) men det innebär inte att min dotter ska tvingas lära sig att det inte spelar nån roll vad hon vill.
Sådetså.
3 kommentarer:
jag kan fortfarande inte äta risgrynsgröt efter att i mellanstadiet nästan tvingats äta upp det som lassats på min tallrik. Jag fortsatte vägra äta eftersom jag fick kväljningskänslor av geggat varpå jag fick sitta kvar själv i matsalen tills det var 5 min kvar av lunchrasten, då fick jag gå ut på skolgården för jag var ju tvungen att få lite luft.... gröten blev ju inte godare av att de försökte tvinga i mig den...
För mig är det rotmos. Också mellanstadiet. Fick också sitta kvar i matsalen. Fick gå när jag nästan kräktes. Nu hjälper det inte att maken gör ett säkert jättegott rotmos.
För mig var det lågstadiet, för på mellanstadiet fick vi ta själv. I vilket fall så är det spenat som är min bane och då menar jag inte grönsaken utan den sörja man blev (blir) serverad i alla skolmatsalar. Två gånger blev jag i det närmaste tvångsmatad.
Skicka en kommentar