Föräldrasjälvförtroendeboost.

Vilken jävla grej egentligen. Här går jag och kan knappt ta vara på mig själv. Och ska dessutom få två ungar att må bra, utvecklas och känna trygghet i mig. I MIG! Fy farao. Jag har all kunskap i världen om pedagogik och utvecklingspsykologi, och mycket liten nytta av det. För när det gäller barnuppfostran av mina egna barn slår reptilhjärnan till. Och ibland hör jag tom morsans röst, från min mun. *pu* Maken säger att "det är inte en fråga om man skadar sina barn utan hur" och verkar lugnad av detta faktum. Medan jag stirrar runt och ibland på allvar tror att jag kan bli en fullkomlig förälder. Men mitt i allt allmänt misslyckande försöker jag bli min egen pedagog. Jag tänker att OK jag är inte särskilt bra på att trösta, men jag är bra på att fråga hur de känner kring olika saker efteråt. Och kan be om ursäkt när jag gör något dumt. Jag är otålig och hetlevrad. Men jag är också påhittig och rolig. Jag tjatar för mycket. Men jag sjunger mycket också. Jag mår dåligt ibland och är då alldeles för självcentrerad. Men jag älskar också att ha dem med i det jag gör, även om det inte alltid är fantastiskt innovativa saker. Jag gillar inte att pynta och pyssla, sätta upp hår och färgmatcha kläder. Men jag låter dem samtidigt se att man inte behöver vara så jäkla gullig och städad och ordentlig och lyckad. Och de får växa upp i en familj där de vuxna älskar och respekterar varandra. Där vi visar att vi tycker om varandra. Och inte minst, de får två föräldrar som duger lika mycket. Men naturligtvis behöver jag skärpa mig, speciellt i vissa frågor där jag verkligen skäms. Men vilka dessa frågor är får ni sväva i okunskap om!

Snart är det val

Jaha. Snart ska vi bestämma oss. Rödgrön röra eller Alliansen. Det finns gradskillnader i helvetet och i himlen. Men så djupt ner som till Sverigedemokraterna hoppas jag inte att ni kära läsare sjunker. Då förlorar jag hoppet.

Viktigt för mig:

Inkludering. Jag tycker många särskolor är fantastiska, med underbara pedagoger som sätter barnens individuella utveckling i centrum. Men särskolan är till för utvecklingsstörda, inte för barn som i största allmänhet stör eller inte passar riktigt in. (Enligt vem förresten?) Varför kan inte den vanliga skolan ha samma synsätt? Det här gör ju förstås att det blir väldigt svårt att lägga rösten på Folkpartiet. Men sossarna ska inte vara så snabba att slå sig på axeln: Sverige är erbarmligt dåligt på inkludering. Barn lär sig av andra barn, därför är det viktigt med normalstörda förebilder. Även om man går särskolan ska man ha en tillhörighet i vanliga skolan. Jag tappar nästan hoppet när det gäller det här. Senast förra veckan var det en lärare som med panik i rösten sa "men han måste omtestas, han måste vara utvecklingsstörd". Pojken har testats tre gånger. Han är inte utvecklingsstörd. Speciell, men ínte utvecklingsstörd. Han kan lära sig om han får förutsättningar för det. Istället gör systemet så han straffar ut sig. Här kan vi faktiskt lära oss av USAs skolsystem, tro det eller ej.

Vård för papperslösa. Behöver inte skriva så mycket om det tycker jag. Illegalt i landet bör inte innebära dödsstraff. Och vilken rävsax läkarna hamnar i när en sjuk människa söker hjälp och de förväntas be dem vända i dörren och sedan ringa polisen.

Avskaffa landstingen! Eller gör nåt. Vad som helst. Nåt mer kostnadsineffektivt och långsamt system kan knappast finnas. Och med det menar jag inte att vård ska vara vinstbärande. Men jag tror att alla som jobbar inom landstinget förstår min frustration..

Miljön. Förstås. Men jag har svårt att hitta en sakfråga specifikt. Jag har klimatångest och tycker i princip att vi bör betala mer för bensinen (jag bilpendlar för det mesta för övrigt) och flyget ska också betala koldioxidskatt. Till exempel.

Och nu till en kontroversiell fråga:

Kolla över arbetsrätten Nu har jag under min relativt sett korta karriär (7 år) 2 fall där medarbetare fullständigt misskött sitt arbete, skyfflat över arbetsuppgifter på andra och i ett fall helt enkelt mobbat övrig personal. Detta har fortgått år efter år trots försök till insatser och medling. Kompetenta människor har slutat, cheferna sliter sitt hår och facket säger "nej". Jag är också rädd för att få en situation där folk inte vågar säga vad de tycker av rädsla att få sparken. Men nåt måste väl gå att göra? Tänker också på det man kunde läsa i tidningarna häromveckan där en lärare sålt en 17årig flicka till andra män, men där hans arbetsgivare ändå inte tilläts sparka honom från hans jobb på gymnasiet. Det är väl inte rimligt?

Ett axplock. Till slut kommer det väl ändå sluta som senast: DNs test där man via olika frågor till slut fick sig ett parti tilldelat. Det blev ingen överraskning iofs.

Allt är normalt

Utvecklingssamtal på förskolan angående Age. Det var väl trevligt. Men jag vet inte hur nödvändigt när det som vi i viss mån oroar oss för bara viftas bort: "Jag förstår inte hur folk inte kan förstå när han pratar, jag förstår allting". Ja det är klart att du gör, du har känt honom och träffat honom flera dagar i veckan i 2 år. Vi förstår också vad han säger. Men nu är det inte vår kännedom om honom som ska bedömas och inte heller hur bra vi tolkar bakvända ord. Age är en pojk med så mycket språk i sig, och när det talade språket fortfarande är svårförståeligt för dem som inte känner honom, då bör man ändå vara lite observant. Och inte bara ge föräldrarna (varav en är logoped för tusan!) en klapp på axeln och säga att det kommer gå så bra så och snart, snart pratar han som ett rinnande vatten.

För att förtydliga: Age är en i huvudsak mycket normalstöd pojke och jag är inte allvarlig oroad över hans utveckling. MEN: föräldrars oro måste tas på allvar. Det är fler än en förälder till ett barn med funktionshinder som försökt lyfta sina funderingar för förskola, BVC, barnläkare och gång efter gång fått höra att allt är normalt, att barn är olika, att det snart ordnar sig. För det gör inte alltid det.

Suck.

Jag jag jag jag- igen

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: många vaccinationer är först och främst en solidaritetshandling gentemot andra. Mässling är inte så farligt- för de flesta, inte Röda Hund heller, men släpps de sjukdomarna lösa orsakar de ändå oändlig skada, t ex på ofödda foster. Jag tillhör ingen riskgrupp och jag är inte särskilt rädd för att bli sjuk men det ska inte bara vara ens eget navelskåderi som avgör om man ska vaccinera sig eller inte. Hade mina barns kusin fått svininfluensa under sin cancerbehandling hade hon dött. Hennes syster fick t ex vaccinera sig mot vattkoppor som inte är farligt alls- för de flesta.

Jag tror för övrigt inte heller att läkemedelsindustrin är så vidare intresserad av att en massa folk ska dö eller skadas p ga ett vaccin som de tagit fram. Jag kan tänka mig bättre reklam.

Du får göra som du vill förstås, det är ett fritt land tack och lov. Men det är inte bara ens egen ensak. Mitt handlande får konsekvenser för andra, så är det bara.

Lysande

Jag kan eller vill inte uttala mig som om jag vet hur jag skulle ha känt mig om jag varit förälder till ett funktionshindrat barn, jag kan bara uttala mig som jag själv. Och jag tror att gemene man som blir upprörd över det här, blir upprörd över att hon upptäcker sina egna fördomar. För det är inte bara kompletta idioter som har fördomar om utvecklingstörda människor, det är vem som helst. Folk i allmänhet har en ganska klar bild över hur det är att vara utvecklingsstörd. Som om alla skulle vara likadana. Go Jerry!

Ha ha ha

Polisen meddelar att man gripit några av Usama bin Ladens släktingar.

De personer som nu sitter i säkert förvar är Usamas mor, Marme Laden och de två bröderna, Choko Laden och Remou Laden. I lördags kväll
tillfångatogs även hans syster, Pina co Laden. Nu spanar man efter hans kusin
Sal Laden och hans senile farfar, Varvardetjag Laden.

Serviceyrke

Jag har skrivit förr om en del busschaufförers ickekänsla för service. Jag har inget vetenskapligt på fötterna och biter mig i tungan men så här är det just på min busslinje iaf: 90% av busschaufförerna är oklanderligt trevliga oavsett kön. Av de övriga 10% är en majoritet kvinnor av nån anledning. Idag råkade jag ut för detta:
Strax efter avgång känner jag att det är väldigt kallt och drar. Tittar efter den skyldiga fläkten men hittar ingt. Upptäcker däremot att den ena dörren inte är ordentligt stängd utan glipar rätt ordentligt. Som den Vän av Ordning jag är ropar jag till busschauffören: Du, dörren är inte ordentligt stängd här bak. Hon saktar in och trycker på den magiska öppna-knappen. Dörren öppna. Och stängs...nästan, men inte riktigt. Hon tittar på mig och ropar: Du det här kan inte jag göra nåt åt. Det är inget jag kan göra faktiskt. Om du är kall får du väl flytta dig. Jag kan väl inte fixa vad som helst heller!
Nähä, så kanske det är. Fast anledningen att jag uppmärksammade detta hade inget att göra med min eventuella frusenhet utan snarare med att det kändes potentiellt osäkert med en ostängd bussdörr i 100 km i timmen. Men vad vet jag. Jag är bara en enkel passagerare.

Nämen att jag inte tänkte på det

6. Dela inte ut straff utan en förklaring. Alla barn bryter mot regler. Det räcker dock inte med att tillämpa till exempel time out om barnet inte förstår vad det gjort fel. Sätt dig ned och prata med barnet om vad som hänt och föreslå en lösning. Har barnet tagit en leksak från sitt syskon kan du till exempel be barnet att lämna tillbaka den.

Här finns länken

Jag ska be barnet att lämna tillbaka leksaken. Genialiskt. Så enkelt vårt liv kommer bli nu. "Ge tillbaka bilen till Ia nu" "Ja mor". Idiotsäkert. Verkligen.

Hos öranäsahalsdoktorn.

I juni fick Age rör i öronen. Han hade haft många öroninflammationer, hade mycket vätska bakom trumhinnona och hörde väldigt dåligt. För nån vecka sen var det dags för en ny ÖI och pga rören skulle han kollas extra hos Dr Russkij. Hon vilar inte på lagrarna den damen. Vips, så var ena röret ute, vips det andra "Diet sietter dåligt diet diär" (ni förstår konceptet). Tydligen var det heller inte tal om nya rör, trots att de var alldeles nödvändiga för tre månader sen. Och trots att diagrammet på högerörat inte vågade sig sådär fint utan istället var ett rakt streck. Jag uttryckte viss oro inför att talet inte förbättrats alls och VIPS kom det simultant från både doktor och sköterska:

Du ska inte oroa dig, snart kommer han att prata så fint så. Barn är olika.

Att de inte hörde Age prata under hela besöket och följaktligen inte borde kunna bedöma hans uttalsutvecklingsmöjligheter var skit samma. Att undertecknad råkar vara logoped och förmodligen vt mer om både velarisering och klusilering än de där båda, viftades bort. Och nästa person som säger att barn är olika kommer jag ha mycket mycket svårt att inte knäppa till på näsan.

Sen frågade jag om den där körteln bakom näsan, om den skulle tas bort och isåfall varför. Och när. Dr Russkij sa "röntgen röntgen" och hade sånär skickat en remiss där och då om jag inte hunnit säga att hans näsa redan var röntgad och att dr Russkij herself ringt oss om resultatet.

Om tre månader är det återbesök. Får se om hon minns oss då. Och hur bra Agestackaren hör då...

I väntans tider

Morsan och farsan får hem en av de här pluttarna nån gång under v 47. Förstår ni hur många leksaker som kommer ryka!

Bratz?

Nehej, bara en snygg supermodell. Det ser helt sinnessjukt ut. Har ni sett de där smått vidriga barbie-wannabeedockorna; Bratz? Ungefär så ser hon ut. Skruvat. Fast jag har svårt att tro att nån som tittar på det där vill se ut så. Eller?

Jag är tillbaka

men ändå inte tillbaka här på bloggen. När jag äntligen fått läsare. Otacksamt!

I morgon kanske.

Väntar med spänning