Snart är det val

Jaha. Snart ska vi bestämma oss. Rödgrön röra eller Alliansen. Det finns gradskillnader i helvetet och i himlen. Men så djupt ner som till Sverigedemokraterna hoppas jag inte att ni kära läsare sjunker. Då förlorar jag hoppet.

Viktigt för mig:

Inkludering. Jag tycker många särskolor är fantastiska, med underbara pedagoger som sätter barnens individuella utveckling i centrum. Men särskolan är till för utvecklingsstörda, inte för barn som i största allmänhet stör eller inte passar riktigt in. (Enligt vem förresten?) Varför kan inte den vanliga skolan ha samma synsätt? Det här gör ju förstås att det blir väldigt svårt att lägga rösten på Folkpartiet. Men sossarna ska inte vara så snabba att slå sig på axeln: Sverige är erbarmligt dåligt på inkludering. Barn lär sig av andra barn, därför är det viktigt med normalstörda förebilder. Även om man går särskolan ska man ha en tillhörighet i vanliga skolan. Jag tappar nästan hoppet när det gäller det här. Senast förra veckan var det en lärare som med panik i rösten sa "men han måste omtestas, han måste vara utvecklingsstörd". Pojken har testats tre gånger. Han är inte utvecklingsstörd. Speciell, men ínte utvecklingsstörd. Han kan lära sig om han får förutsättningar för det. Istället gör systemet så han straffar ut sig. Här kan vi faktiskt lära oss av USAs skolsystem, tro det eller ej.

Vård för papperslösa. Behöver inte skriva så mycket om det tycker jag. Illegalt i landet bör inte innebära dödsstraff. Och vilken rävsax läkarna hamnar i när en sjuk människa söker hjälp och de förväntas be dem vända i dörren och sedan ringa polisen.

Avskaffa landstingen! Eller gör nåt. Vad som helst. Nåt mer kostnadsineffektivt och långsamt system kan knappast finnas. Och med det menar jag inte att vård ska vara vinstbärande. Men jag tror att alla som jobbar inom landstinget förstår min frustration..

Miljön. Förstås. Men jag har svårt att hitta en sakfråga specifikt. Jag har klimatångest och tycker i princip att vi bör betala mer för bensinen (jag bilpendlar för det mesta för övrigt) och flyget ska också betala koldioxidskatt. Till exempel.

Och nu till en kontroversiell fråga:

Kolla över arbetsrätten Nu har jag under min relativt sett korta karriär (7 år) 2 fall där medarbetare fullständigt misskött sitt arbete, skyfflat över arbetsuppgifter på andra och i ett fall helt enkelt mobbat övrig personal. Detta har fortgått år efter år trots försök till insatser och medling. Kompetenta människor har slutat, cheferna sliter sitt hår och facket säger "nej". Jag är också rädd för att få en situation där folk inte vågar säga vad de tycker av rädsla att få sparken. Men nåt måste väl gå att göra? Tänker också på det man kunde läsa i tidningarna häromveckan där en lärare sålt en 17årig flicka till andra män, men där hans arbetsgivare ändå inte tilläts sparka honom från hans jobb på gymnasiet. Det är väl inte rimligt?

Ett axplock. Till slut kommer det väl ändå sluta som senast: DNs test där man via olika frågor till slut fick sig ett parti tilldelat. Det blev ingen överraskning iofs.