Jaha. Då var det dags igen. Jag har alltid tinnitus, som kan variera i intensitet beroende på trötthetsnivå, stress, dålig träningsregim osv. Den kallas KompisTinnitus, för den är en indikator på att jag borde stanna upp och andas lite djupare. Den bryr jag mig inte om, den finns där, precis som min närsynthet ungefär, vore skön att slippa men värre än så är det inte. Sen finns också MonsterTinnitus som tackochlov dyker upp mer sällan och då till synes utan anledning. Fem år sen sist då den KBTaades på flykten. Och nu är den här igen. Ett lågfrekvent gammalt kylskåpsljud på ena örat, ett högfrekvent felpåfläktenljud i andra. Tyvärr inte i harmoni utan grälandes om utrymmet. Det hjälper förstås inte att inte sova (kl är 00.30) men här sitter jag ändå. Och tänker:
1. Det är bara ljud. Dom betyder ingenting
2. This too shall pass
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar