Ur askan i elden

Det känns gött att sin andra vecka på jobbet sitta i stormöte och höra om alla gruvliga nedskärningar som ska göras. Ingen terapiridning, inga hjälpmedel, inga kurser, inga inköp. Antagligen indragning av tjänster. Men som det stod i Det Viktiga Pappret från landstingsstyrelsen: detta måste ske utan att verksamheten ska äventyras. Känns som om landstinget i Värmland borde kalla in en schysst magiker snarast... Och dra in mer på administrativ personal innebär förmodligen att jag till slut helt kommer att sluta träffa patienter och istället bara fylla i blanketter. En inte alltigenom angenäm tanke. Jag tror ändå det är lättare för oss yngre. Dom gamla uvarna var med om glansåren på 70 och 80talen och jämför med det. Då drog dom till Island på "studieresa" och fick igenom äskande för nya tjänster varje nytt budgetår. Det var bättre förr. Eller?