Hemmafrun- en sexig livsstilsikon

Elise Claeson är en slags märklig feminist som anser att kvinnlighet är ett kapital som behöver förvaltas, att en kvinna bör klä sig som sitt kön och att män behöver leka med andra män. I dagens Aftonbladet skriver hon en replik på en debatt angående den nya hemmafrutrenden bla:

Mycket tyder på att jämställdheten överges därför att den averotiserar våra liv. Hur sexiga är mjukismannen som vill vara mamma och karriärkvinnan som vill vara en man?

Ja hur sexigt är det på en skala. Hu. Män som jobbar deltid, vilken asexuell upplevelse. Och kvinnor som jobbar. Så exceptionellt okvinnligt. Kanske tycker hon till och med att det är roligt att jobba. Det förstår man ju att hon inte får ligga.

Kanske är det så, i den mån det är sant, att jämställdheten överges, inte för att det egentligen är så härligt med hemmafruar, utan för att det är jobbigt. Det är lättare att göra det var och en enligt urgammal hävd är bra på. Det är enklare att slippa vara en pappapionjär på sitt byggföretag. Mycket skönare att vara (och här citerar jag Claeson)en sexig livsstilsikon än en genusförstörd jämlikhetsivrare. Mycket snyggare att vara snygg än att vara trött. För tydligen är det så i Elise Claesons värld, att om vi bara låter kvinnor vara kvinnor och män vara män så blir vi också mjuka, vackra och nöjda.

För tydligen är det så att om en man vill vara hemma, så vill han vara en mamma och inte en närvarande pappa. Och om en kvinna vill göra karriär, så är det inte för att hon vill göra karriär utan för att hon lider av penisavund. Antagligen är det inte heller bra att kvinnor numera får tävla i stavhopp. Eller så är det det, bara hon är snygg och ser kvinnlig ut.

För att ett jämställt förhållande ska fungera någorlunda jämställt, måste båda parter göra uppoffringar och båda parter få del av vinsterna. Det har inget med mjäkiga män och okvinnliga kvinnor att göra.