När jag surfar på humor-klipp på you-tube slår det mig inte bara att det är primärt män som dyker upp där. Det som slår mig mest, och också stör mest, är att många i kommentatorsfältet ägnar väldigt mycket tid åt att kommentera eventuella kvinnor i klippet. Och då sällan i uppskattande ordalag. Roliga kvinnor är fortfarande störande, och OM kvinnor nu ska försöka vara roliga så är det bästa att de är roliga hela tiden. Nån urgammal studie visade väl det också: pojkar vågar prova sin humor mer, är inte rädda för att säga tio misslyckade roligheter för de är övertygade om att de i slutänden ändå kommer ses som just roliga. Tjejer har generellt en högre tröskel för att misslyckas, även när det gäller skämt.
Jag hamnade bredvid en chalmers-spexare på en sittning en gång. Det var på den avlägsna tiden då kvinnor ännu inte tilläts på chalmers-spexets tiljor. Att jag stod på scen avfärdade han med ett: "Kvinnor är per definition inte roliga, och om de är det är de okvinnliga" Skit också. Först får jag inte ligga för att jag inte vill vara hemmafru, och sen får jag inte ligga för att jag är rolig.
Sånt här störde mig då, men som mamma till en flicka stör det mig ännu mer. Förstås: här i Sverige får flickor gå i skola, behöver inte omskäras, inte gifta sig mot sin vilja, får välja abort, kan välja att vara ensamstående ogift mamma... I jämförelse med det borde jag väl inte vara så kinkig. Vad är lite unkna könsrollsmönster egentligen? Vad spelar det för roll? Är det så viktigt att kunna bli skrattad åt?
Å andra sidan: varför ska jag vara tacksam för att jag inte är inlåst, ofri, omyndigförklarad och livegen?
1 kommentar:
Jag (och mina 2 döttrar skulle ha instämt om de hade vetat vem karinko är) tycker att du är kvinnlig OCH rolig. Väl talat, als gewöhnlich.
Skicka en kommentar