Nog är det ynkligt att folk med socialbidrag skall ha Playstation

Det talas om fattiga barn. Den debatten i sig är lite märklig. Varför är det fattiga barn vi talar om och inte familjer i fattigdom? För inte är det väl så att det sitter en massa höginkomsttagarföräldrar runt om i Sverige med ett gäng fattiga barn i den pimpade gillestugan? Det måste finnas en anledning till varför debatten handlar om de fattiga barnen (dom är det synd om, alla kan vara överens!) och inte om de fattiga föräldrarna (för nog måste de ha sig själva att skylla, åtminstone lite lite grand...?)

Visas ett reportage om en sjuk arbetslös ensamstående mamma på nyheterna, kan man sätta sin sista potatis på att det ALLA reagerar på i reportaget är:

- Men ungarna, ser ni det: playstation har dom råd med minsann. Jaha, men skolutflykten kan hon inte betala. Håhåjaja, det verkar sannerligen handla om prioriteringar i den här familjen.

Låt mig bara då säga en sak till dig: JAG förstår dom. Herregud, om du nu inte har ett rött öre, och det sen kommer en snäll faster och säger att hon kommer ge dig 3000spänn till julklappar till barnen så förstår jag att det blir en dataspelskonsol. Vad annars? Tågresa till Göteborg och en dag på Liseberg? Jaha, det var dom pengarna det, och 364 dagar till att försöka fylla när man inte har pengar till varken badhus eller lekland. Och har man ett gammalt playstation kan man också få gamla spel eftersom alla andra uppdaterar till något häftigare.

Det är som om vi alla lever kvar i en KullaGullabild av vad fattigdom är. I Sverige handlar det förstås om en relativ fattigdom eftersom de flesta svenskar, även de som inte har det bra ställt, ändå tillhör typ den rikaste promillen i världen. Och: fattiga barn är fattiga för att de har föräldrar utan pengar. Och är det inte det vi ska diskutera och inte huruvida ungarna har ett gammal playstation hemma eller inte? Bifogar Stig Dagermans sista dagsvers från 1954:

Varning för hunden!

"Nog är det ynkligt att folk som har understöd skall ha hund."
(Sagt av en fattigvårdsordförande i Värmland)


Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
Dom kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur.
De kunde väl leka med flugor,
som också är sällskapsdjur.

Kommunen bara betalar.
Det måste bli slut på, ithy
att annars så köper de valar,
fruktar herr Åleby.

Något måste beslutas:
Hundarna skjuts! Inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
så spar kommunen en slant.