Serviceyrke

Jag har skrivit förr om en del busschaufförers ickekänsla för service. Jag har inget vetenskapligt på fötterna och biter mig i tungan men så här är det just på min busslinje iaf: 90% av busschaufförerna är oklanderligt trevliga oavsett kön. Av de övriga 10% är en majoritet kvinnor av nån anledning. Idag råkade jag ut för detta:
Strax efter avgång känner jag att det är väldigt kallt och drar. Tittar efter den skyldiga fläkten men hittar ingt. Upptäcker däremot att den ena dörren inte är ordentligt stängd utan glipar rätt ordentligt. Som den Vän av Ordning jag är ropar jag till busschauffören: Du, dörren är inte ordentligt stängd här bak. Hon saktar in och trycker på den magiska öppna-knappen. Dörren öppna. Och stängs...nästan, men inte riktigt. Hon tittar på mig och ropar: Du det här kan inte jag göra nåt åt. Det är inget jag kan göra faktiskt. Om du är kall får du väl flytta dig. Jag kan väl inte fixa vad som helst heller!
Nähä, så kanske det är. Fast anledningen att jag uppmärksammade detta hade inget att göra med min eventuella frusenhet utan snarare med att det kändes potentiellt osäkert med en ostängd bussdörr i 100 km i timmen. Men vad vet jag. Jag är bara en enkel passagerare.