Feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med mannen, enligt Svenska Akademiens ordlista (2006).[1] Vissa av rörelsens rötter kan spåras till 1700-talet och har sedan dess funnits i en rad olika gestalter. Ordet feminist var ursprungligen ett nedsättande uttryck för att beskriva kvinnor som inte anpassat sitt beteende till rådande könsnormer[2].wikipedia
Jag tycker nog att pendeln har svängt. Tydligen är det omodernt att vara feminist och ibland verkar det vara som i det markerade avsnittet ovan. Jag är feminist. Jag vill ha full politisk, ekonomisk och social jämställdhet. Jag vill inte definieras utifrån mitt kön. Sen handlar det för mig inte om detaljfrågor. Precis som jag inte tror att Gud bryr sig om huruvida jag har sex före äktenskapet eller om jag är homosexuell (finns lite viktigare frågor för nån som är allsmäktig. Väl?) så bryr jag mig inte som feminist om huruvida en kvinna rakar armhålorna, har rosa dräkt och gillar att putsa fönster. Det är en betydligt större fråga än så: lika lön för lika arbete! Lika hänsyn oavsett vem som uttalar sig. Min dotter ska få ta lika stor plats som min son i klassrummet. Hon ska inte vara ett lugnande element för stökigare pojkar (vilket redan har hänt...) utan ska få finnas till för sin egen skull. Jag kan däremot ha synpunkter på att det anses vara okvinnligt att se ut som en bulgarisk kulstöterska, och kan definitivt bli sur på att en del blir nervösa över att min 2,5årige son gillar att ha tofsar i håret och leker med dockor. Men strikt talat är inte DET feminism för mig, utan vanligt vett. Men det är jag det. (hukar mig och väntar på den icke-feministiska anstormningen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar