Joråsåatt

Spär på min klimatångest genom att sticka iväg till Rhodos idag tillsammans med 4,5-åringen. Ha´re!

Det är synd om människan

Idag var en tung dag på jobbet. Jag tycker att det borde finnas en slags "oturspott" i livet; att om nåt riktigt jobbigt hänt, borde man vara vaccinerad mot att nåt annat lika jävligt, eller värre, händer igen. Jo, för det finns värre saker än att vara lite febrig på sin utlandssemester... Ibland tar jag med mig jobbet hem, ibland när den där medmänskligheten som måste finnas kryper väldigt nära inpå.

Och inte kan jag prata om det heller, den där sekretessen ni vet. Men håll tummarna, eller be väldigt innerligt, så tror jag att det ändå når fram. Det finns en familj som behöver all styrka dom kan få.

Dålig timing

Ska man ha ont i halsen, hastigt uppkommet, bör detta inte inträffa två dagar innan avfärd till varmt charterställe.

Dagens Agecitat

När man ätit och fikat är man inte hungrig och fikig längre.

Så sant

Jag tycker, jag anser, jag tror, jag vet, jag, jag, jag

Linda Skugge tycker att barn måste socialiseras, bli smidiga, starka, stresståliga varelser med ett stort kontaktnät. Hon investerar i sina barn. Hon fick aldrig åka på aktiviteter hon minsann, hennes föräldar frågade aldrig om hon ville. Hade de bara gjort det, hade hennes liv blivit en framgångssaga. Typ. Läs här för hela debattartikeln. Jag räknade inte hur många "jag" som fínns i artikeln, men det är bra många. Hon fick inte, så därför ska dom få. Och frågetecknen hopar sig: vill barnen det här? Ena dottern vägrade så småningen gymnastik FAST hon hade fallenhet för det, vilket gör Linda Skugge purken. Linda säger att det är VI som vuxna som ska styra in våra barn på rätt aktiviteter. Kanske är det också vi som vuxna som ska bromsa ibland. Och rätt aktiviteter, vad är det? Risken är väl att barnen istället för att som Linda sura över att hon aldrig fick några sportaktiviteter som barn; snarare kommer tala ut i TVsofforna om hur de drillades trötta i träningslokal efter träningslokal. Det är inte en fråga om vi kommer skada vår barn, utan hur.

När ska de leka? Ha tråkigt? Klippa sönder en tidning och sen tejpa ihop den med blommig tejp och binda ett snöre om? Gräva ett hål bakom vinbärsbusken för att se hur djupt det blir? Sitta ensamma i sin egen värld och tänka?

Det kanske bottnar i att jag i grund och botten är en latoxe och därför gärna sjunger latmaskens lov. Kanske det. Men också i att faktiskt inte alla människor vill vara smidiga sociala varelser. En del trivs ganska bra som excentriska ensamvargar. Har Linda Skugge planerat in en aktivitet för det också?

Dagens ord

Schackbekanta

Kollar på Skavlan. Och det är klart, är man schackspelare så medföljer det förstås schackbekanta. Men jag tror inte jag har några. Ja, jag spelar inte schack, så det är antagligen semantiskt omöjligt att ha en schackbekant.

Å dessa intellektuella fredagkvällar.

Kollar på cykel

Tänker nu sälja min cykel då jag har tänkt mig att skaffa en annan cykel.Har inte haft denna cykel speciellt länge så jag skulle kunna säga med hjärtat på handen att den är nästintill som jätteny.Allting fungerar på den som både bak och framljus(dynamo).Godkännt lås och bägge nycklarna finns.Denna cykel tåls att titta på.

Mmmm. Låter bra. Nästintill som jätteny också.

fin cykel i ubderbart skick växlar fungerar perfekt dom är 7 till antalet båda lysena fungerar med lås med alla nycklar finns ring om intresse finns.

Punka finnes ej. Inte punkter heller.

No shit, Sherlock

Det hade jag aldrig kunnat tro...

Tre ord jag uppskattar

Det är inte innebörden i dem jag uppskattar alltså, jag bara gillar hur dom låter. Roligt, liksom

Lattemorsa

Föräldrataliban

Sjalterrorist

En sjalterrorist kan ofta även vara föräldrataliban (kan man kanske se på den semantiska likheten där...) men knappast lattemorsa.

Vuxenpoäng

Inte fasen är det vuxenpoäng att storhandla, ha ica-kort eller cykelhjälm. Däremot har jag cashat in fett med poäng idag. Avundsjuk? Vill du veta hur? Det är enkelt:

Du har fett hår, buskiga ögonbryn, en jättefinne på näsan och är extremt osminkad på det där nästan grå viset. Du ser ut på det viset, och går ändå in till polisen och fixar ett pass. Som du ska ha de närmaste fem åren. Ditt ansikte utåt. Och du bryr dig inte om det särskilt mycket utan tänker istället muntert "det är ju ändå så här jag ser ut".

Voila.

Pratat med förskolechefen

Hon har inte gett några riktlinjer vad gäller att ha syskon kvar på förskolan när ett annat syskon t ex är hos läkaren, men hon är å andra sidan ny chef sen i somras. Hon förmodar att det borde gälla samma sak som när ett barn är sjukt: det friska syskonet får vara på förskolan.

Men hon skulle kolla om det fanns några riktlinjer angående detta på nåt annat håll.
Och höll med om att det ska vara samma regler för alla föräldrar.

För att lätta upp

Bilden snodd här

Så vad ser du? Snuskhummer.

Barnens Behov i Centrum

Age ska på astma/allergiuppföljning i morgon och det blir en rätt långdragen historia med pricktest och grejer. Jag sa när jag hämtade på dagis att barnen äter frukost hemma, jag lämnar av Ia vid klockan halv nio och Age återlämnas i tid till lunch. Skulle sen iväg när en av pedagogerna kommer och säger:

- Fast Ia får inte vara här hörde jag precis

- Ursäkta?!

- Nej alltså Majsan och Nisses föräldrar fick ta med alla syskon när de skulle till läkaren.

- Och varför då om jag får fråga?

- Ja, alltså, du är ju ledig. Och då får barnen inte vara här.

- ????!!!!

I Karlskoga kommun ska man enligt uppgift jobba enligt Barnens Behov I Centrum. Ja det är verkligen Ias behov att sitta i ett väntrum och sen få se sin lillebror bli stucken i armen. Precis som Majsans pappa säkert tyckte det var absolut fantastiskt att samtidigt som Majsan grät och inte ville undersökas, jaga lillebror 15 månader runt i rummet. Jag skulle också ha tyckt det hade varit en riktig familjehappening om Ia varit med under Ages öronoperation. Vad mysigt vi hade haft det allihop på uppvaket. Idag hade sjukgymnasten bassänggrupp med fyra funktionshindrade barn. Tänk vad härligt att slänga i en sådär fem-sex normalrörliga syskon i samma lilla rehabbassäng. För att inte tala om att språktesta en lättstörd autistisk person ihop med ett par stimmiga pratsamma bröder. Och vem har inte drömt om att ta med barnen till gynekologen? Tandläkaren? (Vängka Age schluka! Gö ingke shåå!)Eller varför inte till familjeterapeuten? Och vilken fröjd att ha vaccinationstid på sitt arbete i Kristinehamn och behöva åka 25 minuter och hämta på dagis, åka 25 minuter tillbaka, vaccinera sig, och sen göra om resan igen i omvänd riktining.

ALLVARLIGT TALAT!!!!!

Sen har förskolefröken den goda smaken att namnge ett föräldrapar (undrar vilka hon pratar om mig med?) som faktiskt hade åkt BÅDA två med lillebror bara för att ta en spruta

- Och då kan man faktiskt tycka att syskonet inte ska vara på dagis

Jaha. Varför då? För att föräldrarna misshagar personalen? Ty barnet skola betala tusenfalt för varje snedsteg som deras fader och framför allt deras moder tar. Ehuru så säger skriften "kommunala regler för att misstänkliggöra och sätta dit föräldrar"

Efter jag sagt ungefär detta (fast inte så välformulerat och med starkare röst) frågade jag om vem som bestämt detta och hennes telefonnummer.

- Eeeeh, fast jag kan ringa

Säger personalen. Ringer och meddelar sen att Ia visst få vara på dagis i morgon. Och tror kanske inte att jag inte kommer gå till botten med detta. Men jag vill veta: är det personalen som tänjer lite på rekommendationerna för att få bestämma? Är det förskolechefen som drabbats av sinnesförvirring pga maktmissbruk? Är det politikerna som teoretiskt sett tycker att detta är rätt och riktigt och sätter Barnens Behov I Centrum? Det vill jag veta. För jag misstänker att jag visserligen får som jag vill men inte för att jag anses ha rätt utan för att jag är arg och vältalig. Och så gäller vissa regler för den familj som är välfungerande och stark, och andra regler för föräldrar som inte kan tala för sig. Och sånt gör mig så jävla galen. Pardon my french.

Nä. Jag tycker inte man ska ta med sig en unge på semester och lämna den andra på dagis. Jag kan faktiskt tycka att man skulle kunna få ta en semesterdag och åka på spa själv utan barn för att överleva hösten och slippa vara sjukskriven. Utan att behöva använda mormor som barnvakt. Kanske kan det helt enkelt också vara att sätta Barnens Behov I Centrum. Men jag kan förstå varför jag inte får det. Det här däremot är BAROCKT.

Och ta mig tusan om inte jag och Age ska ta oss en liten fika i morgon, bara vi två.

Spännande värre

Maken ringde från hotellet i Mumbai. Han hade begynnande förkylningssymptom. Hu så spännande. Sist han blev sjuk på Indienresa kom han hem efter två/tre veckor 8 kg lättare med 40 graders feber och röda prickar över hela kroppen. Jag hade varit hemma med sjuka barn och varit sjuk själv och längtade efter avlastning, men så blev det visst inte. . . Vårdcentralsläkaren i Göteborg vägrade ta emot honom för att han kom direkt från Indien. Trots att han inte varit i närheten av en läkarstation där utan endast medicinerat flitigt med Ipren och Magncyl. Istället skickades J till Östra Sjukhusets Infektionsklinik där han fick sitta och feberfrysa i ett iskallt uteväntrum och slutligen få en mindre utskällning för att han besvärade infektionsläkarna med en simpel obehandlad halsfluss. Det hela kulminerade efter nån vecka när han i princip sovit dygnet runt och till slut lovade mig en sovmorgon. Halleluja! Jag blev väckt vid pass klockan sex morgonen efter av en man med stora böldliknande utslag i ljumskar och armhålor och stora svårigheter att andas. Han väste fram "jag verkar ha blivit allergisk mot något, måste åka till akuten". Vad tänkte jag då när jag stod mitt emot min livs kärlek, avmagrad med andnöd? Jo:

Din jävel! Jag skulle få sova!!

I lust och nöd.

Sen blev jag förstås orolig och ångerfull och allt det där. Men ändå. Där ser man vad sömnbrist kan göra med en människa. Nu hoppas jag närmast på att han är förhållandevis fräsch på torsdag så han KOMMER HEM! Och nej det är inte svininfluensa. Jag vägrar svininfluensa.

En sak jag hatar

Det är det värsta jag vet. Att tvinga i sin lille treåring astmamedicin med den jättestora Nebunetten. På vintern behöver vi inte tvinga, då gör han det själv av gammal vana. Men nu är det första dagisförkylningen och då är det bara att härda ut och hålla i tills han har andats in. Och inte bry sig om att han skriker att han inte vågar. Det kommer bli en lång natt. Och det är INTE svininfluensan. Jag vägrar svininfluensan.

Märkligt

Det är konstigt. Ösregn ute och ändå känns det öken.

Vem blir orättvist behandlad egentligen?

Idag är en sån dag då jag känner mig lite missförstådd. INTE kränkt. Inte kränkt alls. Kränkt är ett starkt stort ord. Missförstådd är inte så farligt. Lite stickigt bara. Vissa beter sig om de tror att vi som jobbar i vården bara är ute för att förhala, missbedöma och allmänt slashasa oss. Jag fick höra en gång att "vår nya sjukgymnast är mycket bättre, hon är samarbetsvillig och rättar sig efter oss och våra tider". Jo. Kan det spela in att sjukgymnasten är privat och behöver sina patienter? Möjligen. Jag glömmer också saker, fast inget viktigt än så länge. Det händer ofta att jag inte ringer upp precis samma vecka som jag lovat nåt. Det är klart att jag vill vara följsam och omtyckt och service minded. Det är klart att jag vill det! Jag gör mitt jäkla bästa för att det ska bli så. Men i vårt arbetslag finns ca 150 familjer. Jag jobbar en dryg halvtid (har 20% i projekt). Det är ingen ursäkt för att vara oprofessionell, otrevlig eller nonchalant. Men det är en förklaring till varför nästan ingen är nöjd. Varför alla vill ha mer. Alla barn som är hos oss har behov som behöver tillgodoses med extra stora resurser. Men vad gör vi när de extra stora resurserna inte finns?

Och det här är min övertygelse:

Jag tänker INTE prioritera den familj som skriker högst. Det är sååååå mycket enklare att göra det. Men tyvärr: det kommer förhoppningsvis inte hända. ALLA föräldrar vill det bästa för sina barn. Men en del förstår inte vad det är. En del har inte röst att skrika. Och jag måste lägga min tid på de barnen som behöver det mest. Jag är också en verbal påläst stridig förälder. Det är inte det att jag inte förstår. Och ingen ska heller få mindre, eller sämre, vård för att den skriker.

Och ring för Guds skull inte min privata mobil.

Jag kommer nu att huka under ett buskage för den korseld som strax drabbar mig. Får jag bara tillägga:

INGEN behöver tacka mig för att jag gör mitt jobb. Det är mitt arbete. Jag får betalt. Det är inte tacksamhet jag är ute efter. Lite arbetsro, möjligen. Och 90% av tiden är jag faktiskt rätt bra på att ta emot frustration, ledsnad, oro, frågor, ifrågasättande och jag är självkritisk intill ruinens brant. Men Inte Idag.