Hitta hem

Tänkte förut idag att nu får det vara nog. Jag kan inte ha ett enda kantarellställe. Dessutom hemma hos mina föräldrar på andra sidan stan. Dags att klippa kantarellbanden till päronen och stövla ut i skogen. Det ska ju finnas så mycket svamp i år. Har jag hört. Lätt som en plätt, skogen bakom knuten. Blandskog, optimala förhållanden. Stövlar på utan stövlar. Ner i ett och annat dike. Men vad gör det, kvällen är vacker, här väntar skogens gula guld. Jag hittar gigantiska blåbär och hallon som ser en aning smårötna ut. Jag hittar vildsvinsbök. Jag hittar inte en enda svamp.

Det börjar skymma, och eftersom jag har en något nedsatt spatial förmåga och inte riktigt vet var jag befinner mig så beslutar jag för att ge upp jakten. Och följa kraftledningsgatan hem. Kan inte gå fel.

Ni vet hur folk säger att om man vill hitta en karl ska man liksom låtsas att man inte vill hitta en karl. Och då kommer han. Jag är inte övertygad om att det funkar på det sättet när det gäller karlar. Men när det gäller kantareller! Jojo. Stora fina kantareller. Supernajjs. Jag gratulerar mig själv när jag inser att det börjar bli mörkt. Och att det absolut är vildsvinsgrymt jag hör. Följer kraftledningsgatan. Dike. Plask. Brakar genom några taggiga buskar. Dike. Plask.

Det är tur att det är gott med smörstekta kantareller på rostat bröd.