torsdag 22 oktober 2009

Allt är normalt

Utvecklingssamtal på förskolan angående Age. Det var väl trevligt. Men jag vet inte hur nödvändigt när det som vi i viss mån oroar oss för bara viftas bort: "Jag förstår inte hur folk inte kan förstå när han pratar, jag förstår allting". Ja det är klart att du gör, du har känt honom och träffat honom flera dagar i veckan i 2 år. Vi förstår också vad han säger. Men nu är det inte vår kännedom om honom som ska bedömas och inte heller hur bra vi tolkar bakvända ord. Age är en pojk med så mycket språk i sig, och när det talade språket fortfarande är svårförståeligt för dem som inte känner honom, då bör man ändå vara lite observant. Och inte bara ge föräldrarna (varav en är logoped för tusan!) en klapp på axeln och säga att det kommer gå så bra så och snart, snart pratar han som ett rinnande vatten.

För att förtydliga: Age är en i huvudsak mycket normalstöd pojke och jag är inte allvarlig oroad över hans utveckling. MEN: föräldrars oro måste tas på allvar. Det är fler än en förälder till ett barn med funktionshinder som försökt lyfta sina funderingar för förskola, BVC, barnläkare och gång efter gång fått höra att allt är normalt, att barn är olika, att det snart ordnar sig. För det gör inte alltid det.

Suck.

Inga kommentarer: