Hitta hem

Tänkte förut idag att nu får det vara nog. Jag kan inte ha ett enda kantarellställe. Dessutom hemma hos mina föräldrar på andra sidan stan. Dags att klippa kantarellbanden till päronen och stövla ut i skogen. Det ska ju finnas så mycket svamp i år. Har jag hört. Lätt som en plätt, skogen bakom knuten. Blandskog, optimala förhållanden. Stövlar på utan stövlar. Ner i ett och annat dike. Men vad gör det, kvällen är vacker, här väntar skogens gula guld. Jag hittar gigantiska blåbär och hallon som ser en aning smårötna ut. Jag hittar vildsvinsbök. Jag hittar inte en enda svamp.

Det börjar skymma, och eftersom jag har en något nedsatt spatial förmåga och inte riktigt vet var jag befinner mig så beslutar jag för att ge upp jakten. Och följa kraftledningsgatan hem. Kan inte gå fel.

Ni vet hur folk säger att om man vill hitta en karl ska man liksom låtsas att man inte vill hitta en karl. Och då kommer han. Jag är inte övertygad om att det funkar på det sättet när det gäller karlar. Men när det gäller kantareller! Jojo. Stora fina kantareller. Supernajjs. Jag gratulerar mig själv när jag inser att det börjar bli mörkt. Och att det absolut är vildsvinsgrymt jag hör. Följer kraftledningsgatan. Dike. Plask. Brakar genom några taggiga buskar. Dike. Plask.

Det är tur att det är gott med smörstekta kantareller på rostat bröd.

Joråsåatt

ENFP "Journalist". These people love novelty and surprises. They are big on emotions and expression. Life is an exciting drama. They are good at sales, advertising, politics, and acting. 5% of the total population.

Personlighetstest. Aah joyful bliss. Fast svarar man i allmänhet som man är, som man tror att man är, eller som man vill vara? Jag vet inte riktigt, men vissa frågor var svåra. Är jag "what you see is what you get" eller är jag mystisk och mångbottnad?

Autism från insidan

Det är lugnt så här första veckan på jobbet. Jag har tid att läsa. Tack och lov fick jag tag på "Autism från insidan- en handbok" av Hilde De Clercq. Det är nog rätt vetenskapligt skriven men full av otroligt talande exempel, ofta citat från människor som själva har nån form av autismspektrumdiagnos. Jag känner mig nyfrälst-en hel massa saker som jag vetat, får jag ord på. Och apropå det här kommer nu ett citat från boken. Ett exempel ges först på hur en vuxen ska göra något men misslyckas (t ex ska låsa upp dörren men tappar nyckeln). Ett vanligt barn imiterar det den vuxne försökte göra, barnet med autism det han faktiskt gjorde.

[...]barn med autism som alltför ofta imiterar det de hör eller ser, även om handlingen är meningslös. Föräldrar och personal klagar ofta över att barnen med autism härmar precis de saker som de inte borde härma! Olämpligt uppförande, att skrika, att göra samma fel om och om igen, eftersom de tror att det hör till. De gör så även i situationer som till synes är helt meningslösa. [...] Barn och vuxna med autism är väldigt sårbara på grund av detta. Vi ska låta dem härma så få meningslösa saker som möjligt. Istället ska vi lära dem poängen med saker och ting.

ur "Autism från insidan- en handbok" av Hilde De Clercq

Inte mainstream längre.

Jag brukar tvångsmässigt svara på dessa imbecilla statistiskt insignifikanta undersökningar och oftast svara som de flesta andra. T ex tycker jag liksom de flesta att miljonsatsningen på Göteborgs stads nya logga (go:teborg) förtjänar omdömet E Du Go Eller. Men kolla här Jag sticker ut. Jag tycker nämligen att det är OK att twittra när som helst. Iofs såg jag nu att "på Begravning" fanns med och det är möjligen ett tveksamt tillfälle... Artikeln handlar om nån som twittrade under förlossningen. Folk tycker uppenbarligen det är helt vansinnigt. Också samma människor som i sina bloggar kan skriva en MYCKET utförlig förlossningsberättelse inkluderande allt från bristningar till spyor. Jag förstår inte riktigt problemet. Det är åtminstone mer intressant att få veta när någons vatten har gått, än att läsa om människor som "är på jobbet"? Jag twittrar inte, det räcker med facebook och blogg. Jag är aldrig inne på twitter heller, eftersom jag tycker det är lika ointressant som knäckebrödsbloggar (= idag gick vi upp och åt frukost. Pelle ville bara ha två skedar gröt. Sen bajsade han). Men upprörande är det välan inte? Jag har iofs svårt att tänka mig hur twittrandet under sexakten skulle se ut. Och är det inte ett underbetyg om man samtidigt har energi för att knappa på datorn?

AAAH. Jag har massor av bloggämnen men jag vet inte vilket jag ska börja med.

- Vilka är "folk" egentligen?

- Varför är det en negativ egenskap att vara pratig och hävca ur sig saker, och en positiv egenskap att vara eftertänksam?

- Hur det känns att vara del av en på bloggar bespottad grupp

- receptet på rabarberpaj med dubbel smul

- Kärleken, den romantiska och den verkliga

....

God natt.

Segling och Liseberg

Jag är en typisk inlandsbo som har svårt att förstå tjusningen med ett grått öppet hav som luktar fis av tång. Men segling (för motor pga ingen vind) i 25 graders värme, en bra plats i naturhamn med både bad från båt och vid sandstrand (på västkusten, det ni!) plus att svärfar både var skeppare och ruffhäxa, gör en seglingssemester mer än härligt. Årets första solbränna, barn som varit sams, en storkusin som underhållit sina småkusiner, och en gigantisk räkmacka i Skärhamn. Ni förstår va?

Idag Liseberg. Betänk att våra barn endast är tre och fyra och ett halvt. Betänk även att det inte bjöds varken sockervadd, glass eller roliga kaninöron. Kalaset gick ändå på minst 1000 spänn. Min tröst i sammanhanget är att jag på fem försök på lyckohjulen fick fyra vinster. Varav ett cyklop med snorkel som gjorde Ia stum av lycka och som hon har på sig i detta nu medan hon ser på Alfons på TV. Synd att kameran har slut på batteri...

På tisdag åker jag hem. På onsdag börjar jag jobba. Vardag. Och därmed fler blogginlägg skulle jag tro. Bra va?

Fjortisstil och Partille-johnny

Har umgåtts med barnens 12åriga kusin ett par dagar, vilket ofelbart fått mig att känna mig precis så vuxen som jag är. Hon har introducerat mig till stilarna som gäller och man kan än en gång konstatera att intet är nytt under solen. Fjortisstilen innefattar spretigt blondreat hår och vitskimrande läppar (fast de randiga solglasögonen var nya för mig). Partille-Johnnysarna ser lite ut som bandet Reeperbahn när det begav sig, fast gummisnoddar runt byxbenen? Det får mig ofelbart att undra varför. Och förvandlas i samma stund till min egen mor när jag själv kom hem med svarta läppar och loppiga fynd från myrorna. En sak att vara tacksam över är att också E trots sin ungdom inte särskilt uppskattar det gällande modet. Så jag kanske inte är gammal. Jag kanske bara är alternativ. Fortfarande.

Benhinneinflammation

På semestern ska man inte få krämpor. Då borde jag istället sväva fram i Sävedalsbackarna (vi är på Göteborgssemester) med lätta steg. Istället springer maken som en (mycket långsam) iller utanför medan jag sitter och stretchar framför datorn.

Härnäst ber jag om vackrare väder. JAG som aldrig klagar på regn. Men ska man segla är det absolut mer uthärdligt utan ösregn. Det går bra med humana temperaturer. Men inte regn.