Värdekonservativ.
(wikipedia)
Värdekonservatism (eng. Social Conservatism) är uppfattningen att samhället bör bevara och förstärka en vis etik (vissa värderingar) eftersom man anser att den är nödvändiga för ett gott samhälle. Värdekonservativa identifierar vanligtvis västerlandets traditionella kristna etik som den etik som bör vara vägledande i samhället.
Begrepp värdekonservatism myntades ursprungligen av Stig Strömholm i boken Kämpande Konservatism (Natur och kultur) 1971 som ett sätt att markera skillnaden mellan en ideologisk konservatism och strukturkonservatism (status-quo konservatism). Med tiden förlorade dock begreppet sin ursprungliga innebörd och började användas för att beteckna personer som stod upp för traditionella ståndpunkter i så kallade värdefrågor.
Exempel på värden som en värdekonsevativ vill bevara och/eller förstärka kan vara kärnfamiljen som grund för samhällsbildningen, traditioner inom utbildning och skolväsende, upprätthållet människovärde för ofödda barn och gamla samt motstånd mot pornografi.
Ordet får mig att få rysningar. Värdekonservativ. Då sitter mammorna och päser på Hemmaförälder.se, då uttalar sig Elise Claeson om att "Kvinnor är biologiskt skapade för att bli mödrar – inte Skandiadirektörer ", Lennart Sacrédeus jämställer homosexualitet med tidelag, människor upphöjer kärnfamiljen till religion och andra åskådningar än den kristna orsakar en stiff upper lip. Värdekonservatism, enligt mig, skapar en "vi-och-dom"-känsla. Och det tycker jag vi har nog av. Dräm mig gärna i skallen med ett bra motargument om du sitter på din kammare och känner dig en gnutta värdekonservativ. Jag är väl snarare socialliberal skulle jag tro. Det går säkert att hetsa upp sig över det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar