Jag är en av dem som hävdar att ens TVsmak inte nödvändigtvis måste säga massor om den man är. TV för mig är ett skval som kopplar bort mig från mina tankar en stund, och tro mig, det är nödvändigt. Det har funnits flertalet tillfällen då någon i sällskapet berättat om nåt särdeles slipprigt från te x Kanal5, och sedan utbrustit: "Jag förstår inte vad det är för SLAGS MÄNNISKA som tittar på sån skit". Efter jag uppnått den aktningsvärda åldern av 25 år slutade jag humma med, och hov istället upp min röst: "Det är jag". En sån slags människa är jag. Som tittade på Sunset Beach istället för att tentaplugga. Som finner ett visst nöje i att titta på dokumentärer om konstiga sexuella böjelser och människor med extrem övervikt. Samtidigt gillar jag Mythbusters, dokumentärer på Kunskapskanalen, danska serier om kroppen, gör-om-mig, gör-om-mitt-hus, gör-om-min-man, gör-om-mina-matvanor samt Landet Runt (det finns nog inte längre iofs). Jag mår lite dåligt av nyheterna och dokumentärer om hur jorden går under, men skulle i princip kunna titta på dem. Sporten slinker ner. Så även amerikanska serier som Grey´s anatomy, Vänner, Six Feet Under osv. Fast jag brukar bara titta på de första säsongerna, sen tröttnar jag.
Jag tittar på rätt mycket skit, men inte vilken skit som helst. Till exempel kommer jag definitivt inte titta på programmet Sveriges Värsta Bilförare. Hur kan det vara underhållning att titta på folk som när som helst kan köra ihjäl nån?
Bäst just nu är Mästarnas Mästare. Väldigt harmlöst och fint.
Och jag vägrar fortfarande tro att nån som inte känner mig skulle veta hurdan jag är genom att titta på mina TVvanor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar