Jaha. Då var det dags igen. Jag har alltid tinnitus, som kan variera i intensitet beroende på trötthetsnivå, stress, dålig träningsregim osv. Den kallas KompisTinnitus, för den är en indikator på att jag borde stanna upp och andas lite djupare. Den bryr jag mig inte om, den finns där, precis som min närsynthet ungefär, vore skön att slippa men värre än så är det inte. Sen finns också MonsterTinnitus som tackochlov dyker upp mer sällan och då till synes utan anledning. Fem år sen sist då den KBTaades på flykten. Och nu är den här igen. Ett lågfrekvent gammalt kylskåpsljud på ena örat, ett högfrekvent felpåfläktenljud i andra. Tyvärr inte i harmoni utan grälandes om utrymmet. Det hjälper förstås inte att inte sova (kl är 00.30) men här sitter jag ändå. Och tänker:
1. Det är bara ljud. Dom betyder ingenting
2. This too shall pass
måndag 26 januari 2009
fredag 23 januari 2009
Dagens ord
Theory of mind
Ja, inte ett ord, men ett uttryck. Jag vill hävda att det faktiskt går att hitta bra svenska ord för det mesta, men här har jag inte ens sett försök till att hitta en svensk term. Theory of mind är en förmåga hos en människa att förstå att andra människor tänker, och inte alltid som hon själv. En slags metakognition. Jag förstår att andra människor handlar utifrån sin egen verklighet, sina egna tankar. Varje begrepp kan representeras av olika föreställningar beroende på vem man är. Theory of mind har att göra med empati, social interaktion och andra exekutiva funktioner(ex: abstrakt tänkande, att kunna välja och kunna tänka sig hur man sa nå till det man vill, insikt och omdöme). ToM är något som kommer "med åren" och utvecklas olika mycket hos olika personer.
Att förstå vad ToM innebär gör det t ex lättare att förstå och acceptera beteendet hos personer med autismspektrumstörning. Ofta möter jag uttalanden som "men han borde ju förstå att..." ""han förstår egentligen det här, han bara jävlas" "Hon är elak och bryr sig inte om hur andra mår". Nej, han förstår inte, och det har ingenting med intelligens att göra. Ja, han kanske förstår det här i klassrummet med assistenten, men ute på skolgården är det andra människor som beter sig på andra sätt. Nej, hon är inte elak och hon vill bli lika omtyckt som vem som helst, men har inte samma förmåga till social smidighet som oss normalstörda. Och det är vår förmåga till ToM som gör att vi kan förstå och acceptera det här, eftersom vi förstår att personer med autismspektrumstörning inte har samma tänkande som vi, inte lever i samma verklighet även om vi delar samma tid och rum.
Ja, inte ett ord, men ett uttryck. Jag vill hävda att det faktiskt går att hitta bra svenska ord för det mesta, men här har jag inte ens sett försök till att hitta en svensk term. Theory of mind är en förmåga hos en människa att förstå att andra människor tänker, och inte alltid som hon själv. En slags metakognition. Jag förstår att andra människor handlar utifrån sin egen verklighet, sina egna tankar. Varje begrepp kan representeras av olika föreställningar beroende på vem man är. Theory of mind har att göra med empati, social interaktion och andra exekutiva funktioner(ex: abstrakt tänkande, att kunna välja och kunna tänka sig hur man sa nå till det man vill, insikt och omdöme). ToM är något som kommer "med åren" och utvecklas olika mycket hos olika personer.
Att förstå vad ToM innebär gör det t ex lättare att förstå och acceptera beteendet hos personer med autismspektrumstörning. Ofta möter jag uttalanden som "men han borde ju förstå att..." ""han förstår egentligen det här, han bara jävlas" "Hon är elak och bryr sig inte om hur andra mår". Nej, han förstår inte, och det har ingenting med intelligens att göra. Ja, han kanske förstår det här i klassrummet med assistenten, men ute på skolgården är det andra människor som beter sig på andra sätt. Nej, hon är inte elak och hon vill bli lika omtyckt som vem som helst, men har inte samma förmåga till social smidighet som oss normalstörda. Och det är vår förmåga till ToM som gör att vi kan förstå och acceptera det här, eftersom vi förstår att personer med autismspektrumstörning inte har samma tänkande som vi, inte lever i samma verklighet även om vi delar samma tid och rum.
torsdag 22 januari 2009
Hemmaförälder.se är ett irriterande skräp i ögat
Jag kan ignorera Katrin formerly known as Schulman. Jag kan ignorera Blondinbella. Jag kan ignorera den där snubben som tolkar bibeln bokstavligt (kommer inte ihåg vad hans blogg heter just nu så mycket ignorerar jag honom). Men jag kan fanimej inte ignorera hemmaförälder.se och den tillhörande bloggen Jag bara måste in och läsa. Det finns en obetvinglig längtan i min kropp efter att få se den ändlösa raden av länkar till artiklar om självmord, depression, hjärnblödning, jämmer och elände kopplat till den avskyvärda Kommunala Förskolan. Ett av de senaste inläggen på bloggen (här)är väldigt underhållande. Skribenten skräms av det skyttegravskrig hon möts av och söker platser för öppen debatt. Om man inte vill ha ett skyttegravskrig bör man första hand undvika att lägga sig i leran. Skribenten förvånas över att hennes åsikter anses vara sektliknande och att hon inte får plats i den allmänna debatten. Problemet är kanske att det är svårt att locka till sig mittenväljarna om ens retorik befinner sig nånstans extremt långt bort från mitten. För övrigt har jag svårt för personer och grupper som hävdar att jämställdhet skapar otrygga barn och ledsna mammor. Det är klart, deras idé om ett jämställt föräldraskap verkar vara att båda föräldrarna jobbar 60timmarsveckor och lämnar in sjuka barn till förskolan för att ingen vill VABa.
Mitt problem är att jag tycker att den här sajten snarare förstör en i grunden sund debatt. Förskolans pedagogik, barngruppsstorlek och personal påverkar mina barn. Jag är en besvärlig morsa som påpekar saker som jag inte tycker är bra. Jag är en besvärlig habiliteringslogoped som ringer till rektorer och lokalpolitiker och talar om att det är problematiskt med en budgetram för förskoleverksamheten som gör att barn med särskilda behov behandlas som barn som inte har särskilda behov.
Jag tror att mina barn mår bra av att inte gå 40timmarsvecka på förskolan. Jag är övertygad om att mina barn mår bra av att både jag och deras pappa jobbar deltid. Men jag tycker att det är långsökt att skapa en folkrörelse som hävdar att det bästa för ett barn är att vara 28 timmar i veckan på dagis och varannan vecka hämtas av mamma och varannan av pappa. För det passar inte alla.
Mitt problem är att jag tycker att den här sajten snarare förstör en i grunden sund debatt. Förskolans pedagogik, barngruppsstorlek och personal påverkar mina barn. Jag är en besvärlig morsa som påpekar saker som jag inte tycker är bra. Jag är en besvärlig habiliteringslogoped som ringer till rektorer och lokalpolitiker och talar om att det är problematiskt med en budgetram för förskoleverksamheten som gör att barn med särskilda behov behandlas som barn som inte har särskilda behov.
Jag tror att mina barn mår bra av att inte gå 40timmarsvecka på förskolan. Jag är övertygad om att mina barn mår bra av att både jag och deras pappa jobbar deltid. Men jag tycker att det är långsökt att skapa en folkrörelse som hävdar att det bästa för ett barn är att vara 28 timmar i veckan på dagis och varannan vecka hämtas av mamma och varannan av pappa. För det passar inte alla.
Dagens ord:
Kategorisk
Kategorisk är ett spännande ord. Jag berömmer mig ofta om att vara en kännare av ord, men ganska ofta när jag tänker efter så kan jag inte riktigt definiera exakt vad ordet betyder. Jag kan definiera det för mig, men är det VERKLIGEN hela sanningen? "Hon är verkligen kategorisk i sina yttranden" Inte så positivt om ni frågar mig. Om ni frågar mig innebär det att personen i fråga alltid anser att A är A och aldrig kan dra det minsta åt B eller C. Kan vara ett bra drag inom retoriken förstås, men i verkliga livet? Jmf sidan hemmaföräldrar där man kategoriskt endast länkar till artiklar som visar på att förskolor är ett djävulens påfund.
Samtidigt tycker jag att den gyllene regeln är ett schysst sätt att se på livet (ni vet: Allt det du vill att människorna ska...osv), och det bör väl vara ett kategoriskt imperativ som jag vagt erinrar mig från filosofilektionerna.
Alltså: om jag hävdar att det är något ofrånkomligt otrevligt att vara kategorisk, tar jag ingen hänsyn till vilka åsikter som hävdas. Man kan t ex kategoriskt hävda att alla värmlänningar är idioter (= dålig åsikt) men också lika kategoriskt hävda att alla människor har rätt till självbestämmande (= bra åsikt)
Aj då, jag har redan hittat fel i det här inlägget. Läs mitt A,B,C-resonemang och jämför det med
Kategorisk är ett spännande ord. Jag berömmer mig ofta om att vara en kännare av ord, men ganska ofta när jag tänker efter så kan jag inte riktigt definiera exakt vad ordet betyder. Jag kan definiera det för mig, men är det VERKLIGEN hela sanningen? "Hon är verkligen kategorisk i sina yttranden" Inte så positivt om ni frågar mig. Om ni frågar mig innebär det att personen i fråga alltid anser att A är A och aldrig kan dra det minsta åt B eller C. Kan vara ett bra drag inom retoriken förstås, men i verkliga livet? Jmf sidan hemmaföräldrar där man kategoriskt endast länkar till artiklar som visar på att förskolor är ett djävulens påfund.
2) om uttalande (påstående, svar, försäkran o. d.) l. mening l. beslut l. befallning l. förbud o. d.: bestämd, avgjord l. avgörande, obetingad, ovillkorlig; tydlig (o. klar), oförtydbar; ss. adv. äv.: rent ut, utan omsvep, "kort o. godt"; äv, om person: bestämd (i sina uttalanden o. d.), äv. övergående i bet.: (själv)säker, diktatorisk. Ett kategoriskt påstående, förbud. En kategorisk försäkran, befallning. Kategoriskt förklara att (osv.). Han vägrade kategoriskt att uttala sig om detta. Kategoriskt avvisa, fördöma, förneka ngt.från saol
Att K: M:t behagade gifwa där till ett categoriskt swar. RARP 4: 196 (1649).
Samtidigt tycker jag att den gyllene regeln är ett schysst sätt att se på livet (ni vet: Allt det du vill att människorna ska...osv), och det bör väl vara ett kategoriskt imperativ som jag vagt erinrar mig från filosofilektionerna.
Alltså: om jag hävdar att det är något ofrånkomligt otrevligt att vara kategorisk, tar jag ingen hänsyn till vilka åsikter som hävdas. Man kan t ex kategoriskt hävda att alla värmlänningar är idioter (= dålig åsikt) men också lika kategoriskt hävda att alla människor har rätt till självbestämmande (= bra åsikt)
Aj då, jag har redan hittat fel i det här inlägget. Läs mitt A,B,C-resonemang och jämför det med
En kategorisk syllogism innebär att "Alla A är B, och alla B är C. Alltså: alla A är Cfrån wikipedia Det var ju så jag menade men det lät tjusigare såhär onekligen.
onsdag 21 januari 2009
Ur askan i elden
Det känns gött att sin andra vecka på jobbet sitta i stormöte och höra om alla gruvliga nedskärningar som ska göras. Ingen terapiridning, inga hjälpmedel, inga kurser, inga inköp. Antagligen indragning av tjänster. Men som det stod i Det Viktiga Pappret från landstingsstyrelsen: detta måste ske utan att verksamheten ska äventyras. Känns som om landstinget i Värmland borde kalla in en schysst magiker snarast... Och dra in mer på administrativ personal innebär förmodligen att jag till slut helt kommer att sluta träffa patienter och istället bara fylla i blanketter. En inte alltigenom angenäm tanke. Jag tror ändå det är lättare för oss yngre. Dom gamla uvarna var med om glansåren på 70 och 80talen och jämför med det. Då drog dom till Island på "studieresa" och fick igenom äskande för nya tjänster varje nytt budgetår. Det var bättre förr. Eller?
O-o-o-oBAMA!
Vilken rockstjärnelirare alltså. Makalöst amerikansk supershow. Bara tanken att Fredde och Filippa skulle valsat runt på olika baler under valnatten känns...nu kommer det där otäcka otäcka ordet...osvenskt på nåt vis. Fast det var rätt ball ändå. Politik är ju viktigt. Så varför inte fira riktigt jäkla ordentligt när förändringen sker? För hur det än blir har han ett oslagbart utgångsläge, finanskris, Irakkrig och klimathot till trots. Sämre än Bush kan det inte bli. Väl?
tisdag 13 januari 2009
Kristinehamn- nästan som Göteborg
Somnade på bussen hem. Hade inte tänkt göra det eftersom det inte är optimalt att sova en timme runt klockan fem på eftermiddagen. Vaknar. Det är mörkt. Försöker komma på vart jag är. Ser ett stort vatten. Och nån slags lyftkranar. Vatten. Kranar. För ett ögonblick tror jag att jag är tillbaka i Göteborg, det är 1998 och jag är lyckligt ovetande om jobbpendling och husamorteringar. Men sen. Nä just det. Kristinehamn.
måndag 12 januari 2009
Jag lär mig nåt nytt
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4152274.ab Nähäää? Det hade vi aldrig kunnat tro. Att TV kan vara bra för barn? Om de tycker om det som visas och man finns med som vuxen? Och nyheterna går inte hem sa ni? Rafflande.
Hej då och hej
Igår avtackning i skidspår och bastu. 2,5 km med urusel grundkondition och tio år sen sist. Hasade omkring bland Vasaloppsåkarna och hostade. Idag nytt jobb med ingrediens pendling. Sådär kul. Ångestbubbla av alla namn på nya arbetskamrater, namn på nya barnen, siffror på bussen, inloggningssiffror, nytt journalsystem, nytt flexsystem. En lätt kallsvettig känsla av "vadiherransnamnharjaggjort??" Men slutade av en anledning så god som någon och det här kan nog bli bra.
lördag 10 januari 2009
Lister och Laster
Vi har en handfull halvrenoverade rum där det som fattas huvudsakligen är lister. Listmålning ingår i mitt ansvarsområde nämligen och lister väcker ingen passion hos mig överhuvudtaget. Sällan vaknar jag med ett ryck om morgonen och flyter med lätta fötter ner i källaren för att ta fram burken med antikvit. Det är egentligen inte jobbigt heller och går fort (inte som att måla lackat furutak vitt t ex). Lister är tråkigt. Lister är del 2 i Karlskoga Kuriren. Lister är journalskrivning, stabsmöten och E18 Karlskoga-Örebro. Jag har svårt att se det färdiga resultatet framför mig och hemfaller därför hellre åt andra saker som http://www.betapet.se/ eller varför inte Säsong 1 och 2 av Greys anatomy. Jag är varken stolt eller nöjd men lo and behold: fyra skitlånga golvlister ligger och torkar i källaren. Alltid något. Jag kommer nu återfalla i Betapetmissbruk.
fredag 9 januari 2009
Irritationsmoment
Jag är numera 31 år och har definitivt en 31årskris.
Jag irriterar mig fortfarande på en massa saker, och då irritation är spänningshöjande (inte på nåt actionmässigt sätt alltså) och på sikt kan leda till ilska (= ännu mer spänningspåslag) kanske det är en bra idé att ventilera.
Ventilera t ex detta faktum som jag insåg vidden av nån gång 2005: den dagen man blir förälder, kommer saker och ting skenbart endast kunna ses i svart eller vitt. Inga gråskalor är längre tillåtna i den allmänna debatten. Antingen kejsarsnitt eller hemmaförlossning, femminutersmetod eller samsovning, skamvrå eller curlingförälder, rygg eller mage, rutiner eller flexibilitet, mamma eller pappa, förskola 60 timmar i veckan eller hemmaförälder... Antingen är jag en ständigt barncentrerad stormamma utan egna andningshål eller så tycker jag att "huvudsaken är att mamma har det bra" http://www.youtube.com/watch?v=Lm7otjQDRM8 (jag antar att jag kan få in klippet på nåt sätt men dit har jag inte kommit än)
Antingen hävda att även en halv deciliter rödvin så allvarligt påverkar en så att den lilla bebisen kommer att drabbas av anknytningsproblem, eller supa till varenda helg eftersom "alkoholen ändå inte går över till bröstmjölken"
De flesta jag känner gör nånstans mittemellan och är rätt nöjda med det. De flesta jag känner lyfter bort ett argt barn som slåss från situationen till en lugnare plats men lämnar det inte ensamt med en stängd dörr. De flesta har inte en knivskarp uppdelning på minuten av föräldraledigheten men papporna tar heller inte ut sina dagar endast om mamma samtidigt har semester. Jag inbillar mig också att det stora flertalet av den heterogena massa som kallas föräldrar begriper att mycket av barnuppfostran "beror på". Beror på vem föräldern är, vem barnet är, hur situationen ser ut, vilka förutsättningar som finns ekonomiskt, vilken möjlighet till avlastning. Och så vidare.
Jag irriterar mig fortfarande på en massa saker, och då irritation är spänningshöjande (inte på nåt actionmässigt sätt alltså) och på sikt kan leda till ilska (= ännu mer spänningspåslag) kanske det är en bra idé att ventilera.
Ventilera t ex detta faktum som jag insåg vidden av nån gång 2005: den dagen man blir förälder, kommer saker och ting skenbart endast kunna ses i svart eller vitt. Inga gråskalor är längre tillåtna i den allmänna debatten. Antingen kejsarsnitt eller hemmaförlossning, femminutersmetod eller samsovning, skamvrå eller curlingförälder, rygg eller mage, rutiner eller flexibilitet, mamma eller pappa, förskola 60 timmar i veckan eller hemmaförälder... Antingen är jag en ständigt barncentrerad stormamma utan egna andningshål eller så tycker jag att "huvudsaken är att mamma har det bra" http://www.youtube.com/watch?v=Lm7otjQDRM8 (jag antar att jag kan få in klippet på nåt sätt men dit har jag inte kommit än)
Antingen hävda att även en halv deciliter rödvin så allvarligt påverkar en så att den lilla bebisen kommer att drabbas av anknytningsproblem, eller supa till varenda helg eftersom "alkoholen ändå inte går över till bröstmjölken"
De flesta jag känner gör nånstans mittemellan och är rätt nöjda med det. De flesta jag känner lyfter bort ett argt barn som slåss från situationen till en lugnare plats men lämnar det inte ensamt med en stängd dörr. De flesta har inte en knivskarp uppdelning på minuten av föräldraledigheten men papporna tar heller inte ut sina dagar endast om mamma samtidigt har semester. Jag inbillar mig också att det stora flertalet av den heterogena massa som kallas föräldrar begriper att mycket av barnuppfostran "beror på". Beror på vem föräldern är, vem barnet är, hur situationen ser ut, vilka förutsättningar som finns ekonomiskt, vilken möjlighet till avlastning. Och så vidare.
Ahaaa, jag hade visst en blogg
Shit, Gekko http://gekko-attsyengecko.blogspot.com/ tyckte att jag skulle börja blogga, och jag hade tusen undanflykter. Och nu inser jag att jag redan har en blogg. Hur senilt som helst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)