Kristinehamn- nästan som Göteborg

Somnade på bussen hem. Hade inte tänkt göra det eftersom det inte är optimalt att sova en timme runt klockan fem på eftermiddagen. Vaknar. Det är mörkt. Försöker komma på vart jag är. Ser ett stort vatten. Och nån slags lyftkranar. Vatten. Kranar. För ett ögonblick tror jag att jag är tillbaka i Göteborg, det är 1998 och jag är lyckligt ovetande om jobbpendling och husamorteringar. Men sen. Nä just det. Kristinehamn.