Queerdocka

Age: (gråtande) Var är min docka?? Min docka?
Ia: Vilken ar det (dom har typ hundra stycken)
Age: En flicka. Eller. Neeej.
Ia: Var det den med snippa som är pojke. Är det han?
Age: Just det!

När minnet är kort

För några veckor sen tappade jag bort vår ena bilnyckel. Det är inte förvånande efersom jag är slarvig. Saker brukar komma tillbaka. Den har dock inte återkommit. Det kostar 2000 kronor att få en ny, så jag har dragit mig för att fixa en. För några dagar sen åkte maken utomlads i jobbet. Och tror ni inte att han hade den enda kvarvarande bilnyckeln med sig? Jo visst. Jag släpar numera runt mig själv och de två barnen i cykelkärra. I natt kommer makens kollegor hem och kommer då förhoppningvis om allas minnen fungerar, slänga in bilnycklarna. Så att jag och barnen kan köra ner till Göteborg i morgon, dit maken redan flygit. I-landsproblem javisst, men ett ytterst irriterande sådant.

Sömnlös as usual och behöver humor

Skrattar aldrig högt för mig själv. Förutom när det är Eddie Izzard.

Dagens ord: Värdekonservativ

Jag försöker vara en vidsynt människa. Att inte göra skillnad på folk och folk. Att inte vara hatisk bara för att en person ägnar sig åt en företeelse som jag inte skulle välja (jmf: jag haaatar människor som inte rakar benen, folk som låter sina barn gå på dagis är idioter)Försöker se människan bakom etiketten. När det inte går är det åtminstone ett steg i rätt riktning att vara öppen med sina fördomar. Väl?

Värdekonservativ.

Värdekonservatism (eng. Social Conservatism) är uppfattningen att samhället bör bevara och förstärka en vis etik (vissa värderingar) eftersom man anser att den är nödvändiga för ett gott samhälle. Värdekonservativa identifierar vanligtvis västerlandets traditionella kristna etik som den etik som bör vara vägledande i samhället.

Begrepp värdekonservatism myntades ursprungligen av Stig Strömholm i boken Kämpande Konservatism (Natur och kultur) 1971 som ett sätt att markera skillnaden mellan en ideologisk konservatism och strukturkonservatism (status-quo konservatism). Med tiden förlorade dock begreppet sin ursprungliga innebörd och började användas för att beteckna personer som stod upp för traditionella ståndpunkter i så kallade värdefrågor.

Exempel på värden som en värdekonsevativ vill bevara och/eller förstärka kan vara kärnfamiljen som grund för samhällsbildningen, traditioner inom utbildning och skolväsende, upprätthållet människovärde för ofödda barn och gamla samt motstånd mot pornografi.

(wikipedia)

Ordet får mig att få rysningar. Värdekonservativ. Då sitter mammorna och päser på Hemmaförälder.se, då uttalar sig Elise Claeson om att "Kvinnor är biologiskt skapade för att bli mödrar – inte Skandiadirektörer ", Lennart Sacrédeus jämställer homosexualitet med tidelag, människor upphöjer kärnfamiljen till religion och andra åskådningar än den kristna orsakar en stiff upper lip. Värdekonservatism, enligt mig, skapar en "vi-och-dom"-känsla. Och det tycker jag vi har nog av. Dräm mig gärna i skallen med ett bra motargument om du sitter på din kammare och känner dig en gnutta värdekonservativ. Jag är väl snarare socialliberal skulle jag tro. Det går säkert att hetsa upp sig över det med.

Åalladessaexistensiellafrågeställningar

MISSA INTE Charlotte Perrellis nya blogg PÅ NYA CHIC.SE

Jo jag tror faktiskt att jag ska ta och göra det. Fast går det att använda ordet "missa" om jag inte tycker att jag missar något?

Vinbärspaj med marängigt täcke

Ugn: 200 grader

2 ägg
2,5 dl socker

2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk (eller msk jag minns aldrig, häller i efter behag)vanillinsocker

2 dl röda vinbär
Kanel och strösocker

Margarin

Vispa ägg och socker pösigt. Blanda de torra ingredienserna och rör i smeten. Häll ut i pajform. Strö över röda vinbär. Om de är väldigt mogna ha på lite potatismjöl. Strö på kanel och socker. Ta fram margarin (nej det går inte lika bra med smör!)och hyvla över pajen med hjälp av osthyvel. Doppa osthyveln i varmt vatten mellan varven för bättre resultat. När pajen är täckt av ett lager margarin, sätt in i mitten av ugnen. Grädda ca 25 minuter eller tills pajen "stannat"

Enligt uppgift går denna paj bra att göra med jordgubbar också. Jag vet inte om jag håller med om det... Eller vad säger du Gekko? Slemmigt men gott kan det äventyret sammanfattas med.

Dessa vardagens vedermödor

Jag ska skicka ett stort kuvert med saker vi råkade få med oss från kompisar i Jönköping. Jag ska skicka sakerna i samma stora Postenkuvert vari vi fick tillbaka saker vi glömt när vi hälsade på kompisar i Stockholm. Kuvertet kan i sin tur härledas ytterligare till kompisens svärmor. Lappat och lagat och återanvänt alltså. Finemang. Men detta kräver tejp. Och hur jag letar finner jag ingen dylik. Möjligen kan det bero på Ias fäbless för att tejpa sina teckningar till oigenkännlighet.

Nåväl. Hittade till slut en pysseltejp. Blommig. Snyggt.

För balansens skull

Måste ju sätta in en bild på världens vackraste tjej också. Och ja, i vissa avseenden är jag som vilken annan svenneförälder som helst! Notera gärna att blicken är sig lik...

Förresten

Apropå detta inlägg. Har ni hört nåt endaste minsta klag från min sida? Nej just det. Har god lust att gå tillbaka till den där affären och upplysa kassörskan om detta. För det är förstås inte möjligt att hon inte har nåt minne av MIG?

Ingen penisavund här inte

Age är tre år, och Ia är hans största idol och identifikationsobjekt. Om det är så att alla pojkar är genetiskt förprogrammerade att bara använda dockvagnar till att köra bilar i,och inte är biologiskt förmögna att uppskatta glitter och glamour vid tidig ålder, ja då är Age ingen pojke. Han ses ofta iklädd röda lackskor och hårspännen. På dagis (ursäkta, förskolan) orsakar detta beteende flackande blickar hos några ur personalen. De viskar försiktigt fram att han minsann mest leker med dockor och inte är så intresserad av att slåss med pinnar. Och har jag förresten nämnt att han på sitt treårskalas ville ha klänning? Ia var i full färd att plocka fram sina gamla avlagda när han ändrade sig och valde en lindrigt ren Byggare Bob-tröja istället. Age har också vid ett flertal tillfällen brutit ihop och snyftat (jag översätter nu till förståelig svenska): Jag vill ha en snippa! Jag vill ha en snippa NU! Vaginaavund alltså. Undrar just vad Freud skulle sagt om det.

Jag misstänker att Age inom en sorgligt snar framtid kommer inse det socialt inkorrekta i sitt beteende, och övergå till att gilla döskallar och fotbollar. Eller så kommer han följa sin linje och som nu växla mellan racerbilar och omvårdande lekar och högaktningsfullt, likt sin far, skita i vad folk (igen!) tycker. Eller så är han bög. Eller transsexuell. Eller kanske transvestit. Statistiskt sett är det inte så troligt. Och är inte det här själva tjusningen med barn: vi har inte en jävla aning om var de landar, och hur de blir. Hur gärna vi än vill tro att allt är förutbestämt.

Olika ideal att sträva mot

En och en halv vecka ute i skogen utan TV eller andra muntrationer innebär bla ett oupphörligt läsande av fasters samlade Svensk Damtidning och Allas. Därför vet jag allt om Europas kungahus och vet precis var i Sverige flest katter räddar sina ägare ur brinnande hus medelst idogt jamande. Dessutom fylls jag av fakta som

Den perfekta champinjonen är lika bred som den är hög

Skulle inte det idealet vara lite mer bekvämt än Size Zero?

Dagens Ord

Hörde på P1 ang Den Nya Influensan. En ansvarig för sjukvårdsupplysningen uttalade sig apropå att det senaste veckan blivit så många fler samtal från den oroade allmänheten. Frågan var om hon tyckte att folk (jag måste verkligen skriva ett inlägg om det ordet också)ringde i onödan.

Nja, det vill jag inte säga, men det är klart att det är många som inte har befogenhet för sin oro.

*puh* vad skönt att få höra det: tyvärr har du ingen befogenhet att känna den här känslan. Lämna du den till mer lämpade personer. Och så kan jag åter försjunka i munter ovisshet.

SEMESTER

Hemestern byts mot semester. Knappt tvåveckor i husvagn vid föräldrarnas stuga där varken elektricitet eller rinnande vtten finns. Däremot sjö och barrträd.

Hoppas ni förmodat fantasiska (några av er bekräftat fantastiska) läsare återkommer ca 25 juli.

Ha det!

...åsså jordgubbssaft...

Ledsen att jag använder bloggen som receptbok, men förhoppningsvis får nån annan nytta av det också! Dagen till ära har det inköpts silduk med tillhörande ställning. Får jag inte vuxenpoäng av det vet jag inte vad som skulle rendera dylika.


1 kg jordgubbar
1 kg rabarber
1,5 liter vatten
saften från 1 citron
7 dl strösocker

1. Rensa jordgubbarna, skär rabarbern i små bitar. Lägg i kastrull.
2. Häll på vattnet och låt koka 15 minuter. Rör inte om.
3. Sila saften utan att röra om, släng bort bärresterna
4. Tillsätt citronsaft och socker. Koka saften i 5 minuter. Skumma av
5. Låt saften svalna. häll upp på flaska

Jordens godaste chokladbitskakor

(Har nån en bättre översättning av chocolate chip cookie, skriv gärna en rad)

Viss kaksmet är så god att det krävs yttersta sinnesnärvaro och disciplin för att inte hämningslöst sleva i sig av den direkt ur bunken. Det bästa är att kakorna är minst lika goda. Tack för receptet ni västernärkingar.

Havre- och chokladbitskakor (ca 25 st)

200 g rumsvarmt smör
3 dl råsocker
2 ägg
1 tsk salt
1 tsk vaniljsocker
2 dl havregryn
2 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
200 g mörk choklad

1. Sätt ugnen på 200 grader. Rör smör och socker poröst i bunke.

2. Rör i ägg, salt, vaniljsocker och havregryn

3. Ta fram en annan bunke och blanda ihop mjöl och bikarbonat i den. Rör ner detta i smeten.

4. Grovhacka chokladen. (OBS: grovt!) Rör i.

5. Klicka ut mycket glest på bakplåtspapper. Kakorna flyter ut MYCKET. Jag skulle tippa att det optimalt bör vara ca 8 kakor på varje plåt.

Sömnlös igen

Jahaja. Här sitter jag och sover inte. Igen. Ni som somnar lätt och sover gott behöver alls inte gå omkring och krysta fram tacksamhet över det. Ni har väl annat som jagar er kan jag tro. Så är det. Det som är värst för mig är värst för mig och kan inte mätas mot någon annans plåga. Det finns alltid nån som har det värre. Och det är väl bara en cynisk människa som skulle bli lyckligare av den vetskapen.

Till er som redan somnat: god morgon.

Till oss andra: plötsligt händer det!

Man lär så länge man lever

Grannen gav mig ett gäng med blandade tidningar att läsa i hängmattan. I en av dem var det intervjuer med tre s.k Stureplansprofiler. Där uttrycktes beundran för de unga damernas förmåga att vara ständig fräscha och slimma trots åtskilliga nattklubbsbesök. Att en av dem höll vikten bra berodde enligt egen utsago på att hon

blandade vodka med mineralvatten

Jag trodde man blev fetare av själva groggen än av groggvirket. Men vad vet jag.

Regniga blåbärsmuffins

Det regnar mindre i skogen faktiskt. Fast jag behöver impregnera regnstället. Och köpa nya stövlar. Eftersom jag TAPPAT BORT mina. Kan någon förklara för mig hur jag kan tappa bort ett par rejäla gummistövlar i strl 40? Det blev blåbärsmuffins. Och blåbärssylt. Här kommer recept: (dom blir ganska kompakta, men goda)

Regniga blåbärsmuffins, ca 13 st
2,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
50 g smör
1 dl ljus sirap
1 ägg
0,5 dl fil eller yoghurt
ca 1,5 dl blåbär (eller smultron)
pärlsocker

1. Ugn. 225 grader.
2. Lägg de torra ingredienserna + smöret i matberedare och kör tills det blir finfördelat.
3. Tillsätt sirap, ägg, fil och kör till en slät smet
4. Fördela smeten i muffinsformar av aluminium alt dubbla pappersformar
5. Gör en grop i smeten och lägg i bär. Strö över pärlsocker.
6. Grädda mitt i ugnen i ca 12 minuter

Är sommaren över nu?

A´men allvarligt talat. Folk (det är ett ord värt ett eget inlägg så småningom, för vilka är de egentligen, folket?)upplever två dagar av regn och rusningen till billiga solresor, gärna till nåt trevligt land med diktatur, börjar. "Sverige har så jävla pissigt klimat" suckas det. Tidningarn frågar sig om sommaren är över nu. Jag är förbluffad. Hallå: nyss var det tre veckors högsommarvärme. Solsveda. Bad. Flämtande i skuggan. Nån som minns det? Inte?

prioriteringar

Jag läser till och från bloggen Innan Du Fanns. Den är rolig, rapp och tänkvärd. Linda skriver om allt möjligt, men mest om sin och sambons längtan efter barn. Allt det där vi slapp med hormonbehandlingar, IVF-försök... Det är många som kommenterar, och många som går igenom samma sak. Idag har en gästbloggare skrivit om hur deras betalda försök alla har misslyckats och hur de nu får ta banklån för att försöka vidare. Och när jag läser vill jag förstås skrika att de ska få alla försök de behöver, och jag förstår deras känsla av att det här borde det verkligen satsas pengar på. För det borde det ju. Det är inte svårt att klampa upp på barrikaderna tillsammans med dem. Problemet är bara att så är det med allt vårdrelaterat. Jag vill också att alla med neurologiska sjukdomar, t ex MS, ska få tillgång till de snuskigt dyra mediciner som gör att de i många fall kan fungera nästan som vanligt. Jag vill att alla habiliteringens barn ska få kognitiva och kommunikativa hjälpmedel så att de får makt över sitt eget liv. Jag vill verkligen att ungdomar som skär sig, drogar och svälter sig ska få den bästa behandlingen, den man vet hjälper. Vem tycker inte att det ska finnas en väl utbyggd cancersjukvård som innebär att patienterna får en regelbunden uppföljning med vårdpersonal som känner dem? Vem tycker inte att det ska finnas barn-och fmiljestödjande verksamhet för familjer som har svårt sjuka barn?

På mitt förra jobb arbetade vi en del med prioriteringar och hade kontakt med några i Linköping som hade ett nationellt prioriteringscentrum (tror jag det hette). Deras projekt kallades "Vårdens svåra val". När projektrapporten kom, hette den istället "Vårdens alltför svåra val". För det enskilda intressegrupper inte vill höra: att olika sjukdomar/tillstånd ställs mot varandra, är det som händer varje dag när man jobbar i landstinget. Det är samma pengar som ska betala allt.(Med detta sagt är Landstinget en koloss på lerfötter, fast i hierarkiska uråldriga system, och det finns nog en hel del pengar i att röra om rejält i den grytan)

Det skulle vara ett outsägligt skithål att inte kunna få barn. Det skulle också vara helt överjävligt att vara instängd i sin sjuka kropp och veta att det fanns lindring, som man inte får. Fruktansvärt också att ha gamla sjuka föräldrar som inte får nån plats inom vården, utan skickas hem, skickas runt, medicineras bortm vett och sans.

Har vi rätt till biologiska barn? Har vi rätt till vår egen kropp? Till medbestämmande? Till bästa möjliga behandling? Till en värdig, smärtfri död?

Vad får det kosta?

Vem ska betala?

Sorgligt...

Gossen på bilden blir tre år i morgon. Ikväll lägger han sig utan sin älskade napp. Just i detta nu går pappan och han och samlar alla nappar i en burk. HAn klagar "nappen, nappen" emellanåt. Och jag är lite lite gråtmild. Min lilla pojk. För tre år sen var det värmebölja. Jag hade gått över tiden ett par dagar. Dagen hade tillbringats med att gå omkring framåtlutad på badstranden, eftersom Ia 18 månader var tvungen att hållas i när hon befann sig i vattnet. Irriterad och varm ringde jag maken och krävde pizza. Han var förvånad eftersom jag inte ätit särskilt mycket på två veckor. Men pizzan klämde jag, kroppen kände väl att det var bäst att kolhydratladda. Klockan två på natten vaknade jag, ett knappt dygn senare var han ute. Och nu kan han nästan allting (nåja).

Den coola t-shirten är en födelsedagsgåva från Gekko. Som alltid helt perfekt. Age klappade sig på magen förut och sa att tröjan var hans älskling. ("ängking", nej rören i öronen har inte hjälpt!) Så presenten gick hem!

Den åttonde dödssynden

Plats: Den lokala leksaksbutiken

Tid: några dagar sedan, andra veckan av hetta, hetta, hetta

Age fick ett fotbollsmål i för tidig treårspresent av momma och moppa. Ett gigantiskt fotbollsmål. Vi höll på att skratta ihjäl oss. Men för all del, vi har stor trädgård, och visst får ett två meter högt vidunder plats. Det största problemet var att det inte gick att skruva ihop. Samtliga skruvar var för korta. Till slut packades det ihop för återleverans till affären. Helst bytas mot nåt mindre.

Det var varmt, varmt, outhärdligt varmt i affären. En minimal fläkt flämtade i ett hörn. Mina soleksem kliade, jag hade vätskebrist och var trött efter att ha försökt roa mina varma trötta sura barn hela dagen.

Kassörskan: Jaha, men vi har sålt massor av de här fotbollsmålet och ingen annan har haft problem med det

Jag: Nähä. Fast vi hade problem med det. Det gick inte att skruva ihop nämligen

Kassörskan (svettig): Ingen annan har haft problem med det.

Jag: Fast vi har som sagt stora problem med det. Skruvarna passar inte.

Kassörskan: Det är ju väldigt märkligt eftersom vi har sålt många och ingen annan...

Jag (avbryter): FÅR jag pengarna tillbaka eller tillgodokvitto, eller har ni ett mindre mål som jag kan byta det emot?

Kassörskan (suckar): Du får pngarna tillbaka. Vi har inga andra mål. Det här har varit väldigt populärt. Jaja. Usch vad varmt de är att jobba i den här värmen

Jag (smalltalk är min grej): Ja, nu får det gärna komma en kallfront.

Kassörskan (stirrar på mig som om jag kommit med ett skamligt förslag innefattande henne och lasersvärdet bredvid disken): Så får man INTE säga! När väl regnet kommer så kommer alla klaga efter en dag. Man måste NJUTA av sommaren.

Jag: Fast jag kommer inte att klaga om det regnar

Kassörskan: Jo, det kommer du

Jag: nej

Kassörskan: Här har du 499 kronor.

Jag hade utan att tänka begått den åttonde dödssynden. Jag, solfattiga svensk, klagade på tryckande sommarhetta. Det förväntas man inte göra. Man förväntas sitta i det outhärdliga solskenet och svettas ur varje por, oförmögen att äta, röra sig eller utföra ens den enklaste syssla. Göra allt detta med ett saligt leende på läpparna. Men tyvärr: jag är för hederlig svensk sommar med växande molnighet och max 25 grader. Men med detta sagt hamnar jag antagligen ett pinnhål längre ner mot ett mycket varmare ställe.

Sommarblogg

Vad sägs om dessa fem dagar: bröllopskalas på västkustsk brygga, poolparty med De Ingifta, snabbvisit hos gamla goda vänner från förr i Smålands Jerusalem och sen som la grande finale: Astrid Lindgrens värld. Tiotusen, inte tyska bögar, utan varma barnfamiljer som sprang runt bland de überpittoreska småhusen och försökte hinna med Allt. Sonen upprepade under hela dagen "Var är Pippi?" utom när vi var hos Pippi. Fantastiskt ställe, visst, men jag önskade ändå att jag för en dag kunde ha varit kungafamiljen och krävt enskild visning.

Nu upplever jag inte den smärtsamt vackra sommarkvällen utomhus i sommarhagen utan inne vid datorn. Och det känns gött.