Sura busschaufförer, och glada

När jag åker med buss till Karlstad, är jag lite krånglig. Jag köper nämligen inte biljett från A till B, utan först en biljett till Kristinehamn, och sen en till Karlstad. Helt enkelt för att jag åker på betald arbetstid från K-hamn och då behöver en separat biljett för bokföringa.

Nåväl.

Jag låter de andra gå på först, säger till busschauffören "Nu är jag lite krånglig, men jag behöver..." osv. De flesta busschaufförer säger bara "Jaha", några undrar varför, och en del förklarar för mig att det kostar mer att göra så. De flesta har alltså förstått att deras yrke inte bara innebär att forsla människor fram och tillbaka, utan att det faktiskt är ett serviceyrke.

Idag hände detta:

Jag: Nu är jag lite krånglig men... osv
Hon (surt): Det går faktiskt inte
Jag: Inte?
Hon: Du får faktiskt betala till Kristinehamn, och sen när vi är där, gå tillbaka till mig och betala resterande resa.
Jag: Fast så här brukar jag göra, och det har aldrig varit några problem
Hon: *suuuuuuck*
Jag: Det går alltså inte att göra så?
Hon (surare än surast) Jo det går. Men det är väldigt jobbigt.

Lite lustigt tycker jag. Men jag undrar varför vi var tvungen att gå igenom denna sura ordväxling, om hon ändå i slutänden gjorde om jag ville? Antingen så går man väl kunden tillmötes med glatt humör, eller så avböjer man vänligt men bestämt. Jag var absolut inte aggressiv eller påträngande utan lät nog mest förvånad. Hon verkade verkligen verkligen tycka att det var skitjobbigt att hennes inkompetenta kollegor tillmötesgår den där lallande jubelidioten som inte fattar vilket OERHÖRT merarbete det innebär för henne att trycka in TVÅ zoner EFTER VARANDRA. Ni fattar va? Guuuuud vad jag är krävande.