Vårrusade igår med mina före detta arbetskamrater samt logopeden som är på min gamla tjänst.(27 minuter, helt OK!) Såklart förhörde jag mig om hur det gått för alla barn och sådär. "Ja du" sa hon "dom flesta har bara gott att säga men mr X på träningsskolan i XX är nog mest glada att bli av med dig" Mr X är personen som jobbar med en kille som skulle kunna blissa, men där ingen i omgivningen var särskilt intresserad mer än jag. Och där t om PCS-bilder var för svåra att förstå. Inte för pojken utan för Mr X. Till slut tappade jag mitt professionella jag alldeles när han för hundrade gången klagade på bilden på en potatis och sa: "Det där ser ju inte ut som en potatis". Jag försökte på alla sätt förklara skillnaden mellan en bild och en symbol, och värdet av att låta människor få kunna uttrycka sig inte bara helt bildligt utan också symboliskt. Men han förstod helt enkelt inte. Och det borde jag i min tur ha förstått. Att det inte är så enkelt. Istället skrev jag i min frustration tvärs över ett papper: P O T A T I S och sa spydigt: "Tycker du att det här ser ut som en potatis???" Och egentligen var det ett bra exempel. Men jag skulle inte ha sagt det på det sättet. För det ledde ju inte till någonting alls. Barnet i fokus, barnet i fokus, barnet i fokus... Istället blev min frustration över mina och MrX:s lika stora pedagogiska brister i fokus. Fy på sig Karinko och nya tag i den nya träningsskolan i ett annat XX med en Ms.X som inte heller förstår att kunskap är viktig, och möjlig, även för barn på en tidig utvecklingsnivå.
Det är aldrig bra att vara överlägsen. Det leder ingen vart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar