Parafras på InnanDuSov-inlägg

Läs här för referens!

Jag röstade senast på centerpartiet. När jag tycker att sossarna skärpt till sig kan det hända att jag röstar på Miljöpartiet igen.

Jag har ingen politisk idol men jag tycker Maria Wetterstrand gör ett bra jobb. Det gå att lyssna på henne.

Jag har Erik Östros som hennes motsats

Jag har Mia%Kara som idol också. Mest Mia%Klara. Alltid Mia först.

Och Killinggänget. Nästan lika mycket som Mia%Klara, men bara nästan.

Jag tycker att vi är 300 år sena med att skrota Kungahuset och åren går. Snart är vi uppe i 400 år.

Jag är 165 cm lång. Det står 166 i passet.

Jag tänkte flytta till London en gång, men nåt hände och jag hamnade i Llampeter istället.

Jag är mörkhårig men mycket blek vilket gör att man i Bulgarien pratar bulgariska med mig, och en gång på Frölunda Torg var det någon som skrek "Åk hem till ditt land jävla rumän" efter mig.


Jag är föredömligt nykter sedan första graviditeten. För att det har blivit så. Jag dricker ett par öl nån enstaka med ambitionen att bara dricka socialt och inte bli full men jag lyckas aldrig. Toleranströskeln är ack så låg. Och det är ju bra.

Jag skulle aldrig tatuera mig.

Jag tycker att om man ska tatuera sig ska man göra det ordentligt. Som min kompis Anders (det är en pseudonym) som har en dödskalle på knäskålen. Respekt till honom.

Jag tycker att drogpolitiken i Sverige är alldeles för lam. Sen tänker jag efter lite och vet inte riktigt vad jag menar med det uttalandet. Är den lam? Eller felinriktad?

Jag har ganska kort stubin. Fast jag exploderar inte. Bara pyser.

Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag sa till J när vi träffades. Det var innan den första graviditeten.

Jag är inte rädd för ormar, blod eller flygplan. Tycker att det är lite äckligt med kroppsdelar som gått ur led och vridna anklar och sånt. Fast när J fick axeln ur led skrttade jag hysteriskt för att det såg så roligt ut. Och för att badkarsvattnet samtidigt forsade och rann ner i vardagsrummet. Vardagssurrealism.

Jag har OERHÖRT svårt för den syn på feminismen som Gudrun Schyman förmedlar.

Jag har också svårt för folk som tror att feminism betyder att män ska tryckas ner och flickor inte får ha rosa på sig. Lyft blicken tjejer. Det finns större frågor än så.

När J lyssnar på sin musik, blåsorkestermarsch, så säger jag att jag har väldigt ont i huvudet. Och så går jag ner i källarn.

Om vi får en son till vill jag att han ska heta Sixten. J vill överhuvudtaget inte ha ens en hypotetisk diskussion om detta, flackar med blicken och väser: TVÅ barn räcker.

Jag hade en kris när jag skulle fylla 31. Åt aldrig medicinen som doktorn skrev ut, träffade en kurator i stället och lärde mig att andas och inta en zenbuddistiskt perspektiv på livet. Eller så.

Jag längtar inte efter att bli pensionär.

Jag saknar min mormor, och min morfar, farmor och farfar. Lilla J och svärmor. Jag är en sån som saknar och det går aldrig över.

Jag vet inte om man kan vara en god människokännare. Jag inbillar mig att om man tror att man är det, det är då man missar att den trevlige grannen är psykopatisk massmördare.

Jag skrattar väldigt ofta. Och lätt. Jag gråter också väldigt lätt.

Jag är är helt ointresserad av matematik. Jag skyller på att min mamma är mattelärare. Nånstans måste frigörelsen äga rum. Typ.

Det var allt för nu.