Så känns det just nu. Jag drabbades av Den Stora Apatin här för ca 40 min sen. Varit på språng i två dagar, testat, lekt, nickat instämmande, tittat på tabeller, läst facklitteratur, gjort kommunikationsbilder, tillverkat eget testmaterial för att det ska vara anpassat just till det barnet. Sen hände det. POFF. Ingen energi alls. PRIVATsurfade t om. Fast skit i det. Jag brukade jobba med en psykolog som aldrig gjorde nånting. Och då säger jag det inte för att vara elak. Det är ett faktum: han gjorde ingenting. Och lika bra var det, för när han gjorde det höll vi på att skämmas ögonen ur oss allihop. Sorgligt men sant. Jag tror iaf inte att nån har skämts för mig idag. Såg t om att en personalperson antecknade när jag gick igenom det jag skulle gå igenom. Makalöst! Oftare än ibland har jag lagt ner en massa tid och engagemang för att få till ett bra upplägg på kommunikationsträning t ex. Och personalen nickar och hummar och säger "det har vi inte tänkt på". Men ingen skriver ner nåt, inte minsta stolpe. Fast dom kanske har superbra minne eller nåt, vad vet jag. Vad surt det här blev då. Men ibland blir det så. Det går över det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar