Det har legat en ekorrsvans på vägen utanför vårt hus. Inte en svans som ramlat ur en raggarbil, utan en svans från en riktig levande ekorre som råkat ut för bil, katt eller kråka. Det har sett makabert ut. Igår kom ekorren herself skuttande uppför trädgårdsgången Hon såg inte makaber ut. Men lite annorlunda. Hon skuttade upp på lekstugetaget, vidre uppför körsbärsträdet, väl där samlade hon sig för ett flygande språng över till eken. Hjärtat i halsgropen. (på mig alltså, hon verade oberörd av att ha förlorat styrspaken). Hopp. Jodå, det gick. Inte det elegantaste jag sett men fullt funktionellt. Trösterikt på nåt sätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar