Låt mig vinna, men om jag inte vinner, låt mig vara stolt över mitt försök
Mottot för Special Olympics. Men är det något jag har lärt mig efter att ha jobbat med barn med funktionsnedsättning i 7 år, är det att våra behov inte skiljer sig från deras. Det finns inga särskilda, speciella, annorlunda behov. Det finns bara behov. Vi vill bli älskade, vi vill höra till, vi vill ha en uppgift i livet. Vi alla vill det.
Alla måste få möjligheter att lyckas. Att ständigt inte nå riktigt ända fram, att ständigt ligga efter mår ingen bra av. Men alla måste också få möjligheter att misslyckas. För att misslyckas med att nå sitt uppsatta mål, kanske också kan innebära att vi når ett annat mål, som vi inte ens visste om fanns.
Finanskrisen har för övrigt kommit. Det märker jag. Därför att de första som drabbas av finanskrisen är inte näringslivet, utan "mina" barn. Plötsligt betyder integrering inte att alla barn ska få så mycket hjälp att de kan delta på samma villkor. Utan integrering betyder istället helt enkelt att alla barn finns i samma lokal. Där slutade den goda tanken.
Jag kan inte ändra på den kommunala budgetprioriteringen. Men jag kan i alla fall skrika så högt jag kan, och sen vara stolt över att jag försökte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar